Var har vi tagit vägen?

Nästan pinsamt när man tittar in på hemsidan och ser att senaste inlägget var i slutet av maj… Och även ett tag dessförinnan var det väldigt glest med inläggen.
Anledningen är helt enkelt den att min nya mobil inte duger mycket till, och det har inte fungerat att göra inlägg därifrån. Eller, ja, jag hade kanske kunnat göra endast textinlägg, men det tycker jag känns lite tråkigt då en stor anledning till att vi har bloggen är att kunna dela med oss av vår vardag i bilder. Har försökte flera gånger, men det har inte fungerat något vidare (eller närmare bestämt, det har inte fungerat alls) att ladda upp dessa inlägg via mobilen. Tiden på kontoret har varit minimal, och när jag väl haft några timmar här så har all tid gått åt till sånt jag måste göra, hellre än sånt jag egentligen skulle vilja.
Nu börjar snart grabbarna på dagis, kanske blir det bättre då, vi får väl se.

Har hänt en hel del sen sist. Ett par tråkigheter först och främst. Fick ta bort Timur i april, då vi fann honom skadad i hagen. Ena frambenet var paj, och även om vi inte vet säkert vad som hänt så hade han ju ett dåligt framknä sen tidigare, och misstankar finns om att detta nu gav vika. Han ville inte gå alls, och stod/låg vid hösilagebunten, och det kändes inte hållbart, så det fick bli nödslakt.
Vi fick då leta sällskap till Röding, och det gav sig så att gamla Elina fick komma hit, Elina som ju har en historia i familjen. Röding blev jätteglad, barnen likaså, men dock ville det sig så illa att Elina fick flytta hem igen efter några veckor, då ägarens andra häst plötsligt blev själv och Elina behövdes hemma, som sällskap till den hästen. Fick panikleta nytt sällskap, och det löste sig så bra att vi fick låna Crash Crown, från gamla ridskolan i Gölikläppen. En äldre varmblodstravare, harig men med ett stort hjärta. Fungerade jättebra, och gubbarna gick här på gården och mådde bra tills jag en morgon för knappt ett par veckor sen kom ut och fann Röding med ett djupt skärsår som löpte från ändtarmen, ner mellan bakbenen och ändå fram till mitten på skapet. Det var så illa att vi fick ringa nödslakt, och fick ta farväl av honom där och då. Vi var båda runt hagen flera gånger för att leta efter något som kunde förklara skadan utan att hitta något, och enda tänkbara förklaringen är att någon medvetet gjort honom illa. Jag hoppas innerligt vi har fel, då det känns helt ofattbart, men det lär vi aldrig få veta. Känns ialla fall fruktansvärt sorgligt att det skulle sluta på det sättet.

DSC_0031

Har sedan sist skaffat höns. Fick två hönor och en tupp i fyrtioårspresent och de flyttade in efter vår skånetripp, i Juni. Riktigt trevligt med dem på gården, särskilt nu när de kan gå fritt (magnum är suveränt duktig), och riktigt trevligt med färska ägg varje dag! Martin är dock ännu inte omvänd, och medan jag tycker det är jättetrevligt att hönorna är så sociala så är han allt annat än imponerad när de springer efter honom som en hund…
Hönorna är av rasen brun lohman och tuppen en skånsk blommehöna.

DSC_0311

Just det ja, det var så länge sen sist så vi har väl inte skrivit alls om vår resa till skåne. Har inte tid att gå in i detalj på det nu, men vi var iallafall iväg i drygt tre veckor, och hade det jättebra. Bodde i stuga hos Martins mamma och pappa, och hann med att träffa en hel del folk, både släkt och vänner. Blev besök på Ystad djurpark ett par gånger, och även en tripp till Danmark. Två hundutställningar, Hasslarp och Hässleholm, med fin kritik och ok resultat, dock inget cert. Lägger i alla fall upp lite bilder. (Dock inga bilder på Mario, som vanligt, utan de kommer i så fall i eget inlägg, när jag får tid. Inte heller några bilder på våra kompisars goa töser som också är familjehemsplacerade och som vi lekte massor med.)

DSC_1269 DSC_1255 DSC_1217 DSC_1198 DSC_1197 DSC_1193 DSC_1192 DSC_1119 DSC_1112 DSC_1065 DSC_0998 DSC_0994 DSC_0971 DSC_0964 DSC_000001 (4) DSC_0954 DSC_0944 DSC_0936 DSC_0920 DSC_0907 DSC_0905 DSC_0901 DSC_0899 DSC_0893 DSC_0890 DSC_0880 DSC_0868 DSC_0848 DSC_0828 DSC_0826 DSC_0812 DSC_0807 DSC_0805 DSC_0785 DSC_0772 DSC_0762 DSC_0759 DSC_0743 DSC_0730 DSC_0725 DSC_0719 DSC_0709 DSC_0703 DSC_0648 DSC_0630 DSC_0571 DSC_0546 DSC_0505 DSC_0488 DSC_0486 DSC_0477 DSC_0468 DSC_0434 DSC_0404 DSC_0381 DSC_0373 DSC_0371 DSC_0366 DSC_0362 DSC_0360 DSC_0353 DSC_0352 DSC_0350 DSC_0344 DSC_0320 DSC_0303 DSC_000001 (1) DSC_0272 DSC_0247 DSC_0229 DSC_0223 DSC_0222 DSC_0221 DSC_0188 DSC_0115 DSC_0109 DSC_0107 DSC_0106 DSC_0097 DSC_0095 DSC_0094 DSC_0059

För övrigt har sommaren varit fantastiskt fin – vilken värmebölja vi har haft! Massor av sol och bad har det blivit! Underbara dagar!

Hinner tyvärr inte skriva mer just idag, men ska försöka bättra mig och återkomma inom kort med fler bilder och lite uppdatering om vad som hänt sen sist och framöver.

Må så gott!

Bilder från Dalarna i juli

Tömde nyss kameran på bilder och hittade en del bilder från Dalarna i juli som jag fortfarande inte fört över till datorn. Vet att jag lade upp några bilder när vi kom hem därifrån, de som var tagna med mobilen, så en del av dessa bilder känner ni kanske redan igen. Men här kommer alltså ytterligare ett urval, bättre sent än aldrig.

DSC_1083 DSC_0338 DSC_0341 DSC_1085  DSC_0347 DSC_1090 DSC_0353 DSC_0354 DSC_0355  DSC_0357 DSC_0358  DSC_0361   DSC_0379 DSC_0383  DSC_0386 DSC_0387 DSC_0388 DSC_0389DSC_0364 DSC_0395 DSC_0396 DSC_1092 DSC_1093 DSC_1099 DSC_1102 DSC_1103 DSC_1112 DSC_1113 DSC_1114 DSC_1119 DSC_1120 DSC_1121 DSC_1125 DSC_1126 DSC_1128 DSC_1129 DSC_0399 DSC_0400 DSC_0401  DSC_0404  DSC_1134 DSC_1136 DSC_1138 DSC_1139 DSC_1141 DSC_1143 DSC_1147

Årstidsskiftningar

Även om man ganska ofta kan gnälla över den varma/regniga/torra sommaren, den blöta/kalla/slaskiga vintern eller vad det nu må vara så tycker jag ändå det är ganska skönt med våra svenska årstider. Även om de flesta har en favoritårstid så undrar jag om man verkligen uppskattat den på samma sätt om vi alltid hade just den årstiden. Själv tycker jag att varje årstid har sina för- och nackdelar och sin tjusning och att man oftast är ganska nöjd att gå vidare till nästa årstid efter ett tag.
Sommaren vi nu lämnar bakom oss har på många sätt varit en riktigt härlig sommar. Som jag tidigare skrivit om har jag verkligen njutit av denna sommaren på ett sätt som det var länge sen jag gjorde. Vi har varit ute i princip hela tiden, oavsett väder, och barnen har fått full uppmärksamhet vilket har gjort att jag kunnat lägga alla andra måsten åt sidan och verkligen vara ledig.

Men hur härlig sommaren än har varit så känns det ändå som man nu ser fram emot det som komma skall. Nu är det höstens tid, och träden har redan skiftat färg och tappat en del löv. Rönnbären är röda, luften så där underbart klar och på morgonen ligger daggen tät och alla fuktiga spindelnät som vävts under natten riktigt lyser upp i morgonsolen.

Frysen är laddad med blåbär, jordgubbar, hallon, blåbär och vinbär, och på söndag är det dags för årets första jaktdag. Det känns väldigt bra att själv vara delaktig i att fylla frysen med älgkött fakgtskt! Jag vet att det finns många som har synpunkter på jakt och jägare, men så länge man tillhör skaran som kör huvudet i sanden och går ner på Ica eller coop eller var man nu handlar och köper kött som importerats från Brasilien eller – kanske ännu värre- kött från djur som levande transporterats genom hela Europa för att någon nånstans ska tjäna lite pengar, kött från djur som levt och slaktats under vidriga förhållanden, ja då ska man hellre vara tyst. Jag tycker faktiskt det känns ganska bra att vara med och ta ansvar hela vägen från jakttornet till frysboxen. Jag vet varifrån maten jag äter kommer och hur den hamnat på min tallrik.

Imorgon är det skytte inför jaktstarten – jag missade ju förra tillfället då jag var sjuk. Sen tilldelas vi pass inför söndagens jakt och givetvis hoppas man på ett högt kort (= ett bra pass) och bra jaktväder och taggade hundar!

Här hemma börjar vi krya på oss så sakteliga. William var på dagis onsdag och torsdag och även om han fortfarande är snorig och lite hostig så är det full fart som vanligt. Mario är lite hostig och snorig och sover nog lite mer än vanligt men är annars väldigt pigg och go och glad. Martin är väl den som varit mest sjuk denna veckan, men har ändå fått ta sig iväg om dagarna (till råga på allt väldigt långa dagar) för att inte helt spräcka planeringen på jobb. Jag har också varit lite tussig och har fortfarande en ihållande huvudvärk, men det har ändå gått att hålla hyffsat i schack med lite Alvedon och smygtupplurar medan barnen sovit.

Idag har vi haft en riktigt härlig dag hemma och har varit ute i princip från morgon till kväll. Underbart!

image

image

I onsdags for jag och Mario till stan och uträttade en massa ärenden. Blev lite secondhandshopping – älskar dessa butiker! Blev massor med saker till barnen; leksaker, en läsfåtölj storlek mindre, en sackosäck, en docksäng, mm. Favoriten var nog en ”rescue station” med räddningsfordon och gubbar för 30 kr. William älskar den och har redan lekt med den flera timmar. Win win.

image

Kom till dagis i onsdags och hittade en väldigt lycklig William gungande med två kompisar som puttade på. Värmer i hjärtat sånt!

image

Hösten på intåg

Det är ganska tydligt att sommaren börjar lida mot sitt slut även om vi hade turen att få ytterligare en omgång med högsommar vilket vi verkligen njutit av. Dock märks det i luften som nu känns höstig och björkarna blir gula och tappar löv i en hiskelig fart.

Denna sommar har jag njutit mer av än vad jag kan minnas att jag gjort på flera år. Tidigare har det alltid varit massor med jobb, och de dagar man har varit ledig från jobb så har det funnits så många måsten. Hus som ska målas, osv. Förra sommaren fanns ju William vilket ändrade på läget en del, då det ju plötsligt inte går att ha lika många måsten med ett litet barn i huset.  Dock var förra sommaren så bedrövligt dålig att även om jag njöt till fullo av att vara mamma och av att vara hemma så var det ändå svårt att njuta av själva sommaren. Dessutom hade William många dagar då han sov flera timmar i vagnen, då jag passade på att jobba eller göra annat som behövde göras.

I år har det ju funnits två små barn, under två års ålder, i huset. En stor skillnad mot att bara ha ett barn. Det har gått i ett hela tiden och sover den ena så kan man vara ganska säker på att den andra är vaken (vilket tyvärr även ofta gäller nattetid). Att ha full koll på två småbarn innebär att man inte kan räkna med att få nåt annat gjort annat än i undantagsfall, och det är i princip inte ens lönt att försöka, annat än i undantagsfall. Åtminstone inte när ena barnet är en kille på snart två år som har energi för ett helt fotbollslag och är full av idéer och upptåg och den andra är en liten kille som verkligen behövt och krävt otroligt mycket närhet och emellanåt fått snudd på panikattacker om man så mycket som lämnat honom trettio sekunder för att gå på toaletten. Stundvis jobbigt, erkännes, men samtidigt otroligt roligt och givande. Att få bli mamma har verkligen tillfört så otroligt mycket glädje i livet och vardagen.

Denna sommaren har överlag varit en otroligt fin sommar. Visst har vi haft ett par omgångar med ruskigt tråkigt väder, vilket dock inte hindrat oss från att vara ute lika mycket som vanligt, men i det stora hela har vi haft många helt fantastiska dagar. Mycket sol, mycket bad, mycket blommor, mycket bär, två mycket nöjda killar som njutit fullt ut av friska luften och en mamma som njutit fullt ut av att verkligen kunnat njuta fullt ut. När man vet att man inte har möjlighet att springa ut på kontoret och ”bara” göra det eller det och när man vet att det inte är läge att måla hus med två små barn att ha koll på, ja då kan man lika gärna lägga pressen, stressen och samvetet åt sidan och njuta fullt ut av att bara vara tillsammans med barnen och av vädret och av att vara ute. Det är verkligen en gåva att få återupptäcka världen med ett barns ögon!

Både jag och barnen har alltså verkligen haft en riktigt bra sommar. Tyvärr har väl Martin inte haft möjlighet av att njuta av den på samma sätt då han fått jobba väldigt mycket, men så är det ju tyvärr när man är egen företagare och får jobba när det finns jobb. Dock har vi ju haft en hel del fina helger och kvällar.
Att vi haft ett sådant otroligt bärår har varit riktigt med grädde på moset.

Men snart är det alltså höst med allt vad det innebär. Hoppas på även en vacker sådan med fina färger och sådana där underbara höstdagar som är bland de bästa på hela året. Nya saker för William att upptäcka, även om han lär sakna sina blommor efterhand som de försvinner…

image

image

Stora killarna

Dagarna går och nu är vi inne på Williams sista sommarlovsvecka innan han ska tillbaka till dagis på måndag. Tror han kommer att tycka att det är ganska kul att få åka dit och leka med kompisarna igen även om vi haft det riktigt bra de här veckorna.

Vi har haft några dagar med otrolig sommar, sol och värme. Helt underbart, och vi har verkligen varit ute och njutit av det. William blir ju ibland rent förbannad på mig för att jag tvingar honom att stanna inne tills vi ätit frukost – helst skulle han ju gått ut så fort han klivit ur sängen. Ofta är vi ute innan klockan är åtta, eller åtminstone nio, och sen går vi bara in för att äta lunch och sova middag, annars är vi ute tills det är kväll. I princip oavsett väder.

Inatt och imorse regnade det riktigt ordentligt, vilket var ganska skönt, och sen har det blivit fint igen, men tydligen skulle det bli sämre denna veckan, men det visar väl sig. Till helgen kommer Martins föräldrar så vi hoppas på vettigt väder när de är här – är ju trevligare att vara ute och hitta på saker om det är uppehåll och åtminstone över sisådär femtor grader och inte blåser halv orkan.

I helgen var Mario åter hos sin ”andra familj” över dagen, både lördag och söndag. På lördagen åkte vi andra till fäviken, vilket var väldigt uppskattat av William. Så klart. Uppstoppade björnar, hästar, hundar, pang-pang och brum-brum så långt ögat kunde se. Somnade sen nästan innan jag ens hunnit spänna fast honom i bilen, så trött var han efter en dag där. Lyckades dock ändå hålla humöret uppe nästan hela dagen, trots tröttheten och värmen.
Vi var precis på väg till bilen när de ungerska kosackerna gjorde entré i paddocken så vi tittade lite på dem innan vi for. William satt på Martins axlar och var mäkta imponerad!

image

image

image

Lite bad har vi också hunnit med. Jag och William for till hålltjärn igår och badade vilket han tyckte var riktigt roligt (tills det var dags att åka hem…). Betydligt varmare i vattnet där än i gärdesjön så vi var i en hel del, båda två, och han njöt verkligen.

Annars har vi mest varit hemma, lekt, plockat blommor och bär, myst, ätit glass, osv. Njutit av sommaren och av varandra. Plockat en hel del blåbär, dock har det ännu inte blivit så många till frysen. Får väl se om det kan tänkas bli fler, är ju så gott att ha, men lite svårt att få till när man har båda barnen. Kanske lämnar dem med martin nån kväll och försöker ta ett ryck. Annars har vi plockat en del när vi varit ute och gått. William har plockat och stoppat i munnen medan jag plockat lite för att äta hemma. Gott!
Vill iväg snart och plocka jordgubbar också. Massor, helst!
Nackdelen med att plocka bär i skogen så här är alla jäkla bett. Vissa dagar ser William helt misshandlat ut med alla småsår, blåmärken och andra blemmor i kombination med insektsbetten. Men han klagar ju aldrig, märkligt nog. En annan blir ju tokig.

image

Snart är Mario hela fyra månader. Att tiden går så snabbt!
Igår morse vaknade vi av att William kom intassande till oss, efter att ha klättrat ur spjälsängen. Det gjorde han igen när han skulle sova middag, så sen tog vi ut spjälsängen och ersatte den med en vanlig säng (med kantbrädor), innan han trillar och gör sig illa. Så igår natt sov han första gången i sin nya säng och det gick väl sådär… Tog minst två timmar att lägga honom och en dryga sextio stoppa-tillbaka-ungen-i-sängen-upprepningar och sen vaknade han på natten och var ledsen och hade klättrat ur sängen. Då gick jag och lade mig hos honom, men vi sov båda fruktansvärt dåligt resterande timmar tills vi klev upp halv sex. Dessutom tog min nacke/axel, där jag sträckt mig och fått svinont, ordentligt med stryk av att ligga i den sängen och blev ännu ondare och stelare.
Ikväll tog det bara nån timme och en femton omstoppningar innan han gick i däck, så det tar vi som ett gott tecken. Känns ju som att det är i såna lägen som det är enormt viktigt att inte ge sig, så det är ju bara att härda ut. Med lite tur är han snart lika duktig på att sova i den sängen som han alltid varit hittills.
Mario sover fortfarande hos oss och får nog göra det ett tag till. Vill åtminstone att William ska sova bra i sin nya säng och fått till de nya läggningsritualerna först, innan de får prova att sova i samma rum.

Ikväll har Martin gått ett spår med magnum. Var nog lite för svårt, för på hygget gick det inget bra alls, medan han sen fick upp spåret igen i skogen. Men det har ju varit riktigt busväder i natt och i morse, så det är kanske inte så konstigt. Även haft en visning på Unos kåk, följt av lite kontorsarbete så ikväll blir åter en sen kväll. Imorgon ska bilen in på reparation så då tar vi oss ingenstans, men planen är att -om vädret känns ”rätt”- försöka åka in till Frösö zoo nån dag innan dagis börjar.

Nedan lite bilder på vår glädjespridare. För det är han verkligen en, den bästa som finns. Och lille Mario visar också redan nu tendenser att även han bli en liten charmör och spelevink. Han har ju den bästa läromästaren om inget annat.

image

image

image

image

Är väldigt noga med att smörja William med solkräm innan vi går ut. Häromdagen tog jag vad jag tyckte var det sista i en tub och lade den därför bara på vasken innan jag var tvungen att gå på toa. När jag kom tillbaka höll William för fullt på att smörja in Marios ansikte och armar. Såklart, det är ju viktigt att smörja, det brukar ju mamma tjata om…

Avslutar med ett par sommarbilder från vackra offerdal.

image

image

/Jenni