Journalister, var är ni? | Annorlundalandet

Ville dela med mig av en tankeställare. Ingen har väl missat kalabaliken runt Lundsberg efter ”incidenten” där två elever brännmärktes med ett strykjärn. Skolan stängs och det är uppror.
Visst, säkert jättejobbigt för de drabbade eleverna, det tvivlar jag inte på, men – taskigt eller inte – det känns ändå lite svårt att tycka synd om dem med tanke på hur många andra elever har det, elever som inte har det lika väl förspänt som lundsbergarna. Lite trist är det att denna historien blåses upp så enormt i media, medan annat – som jag personligen tycker är mycket viktigare – knappt nämns.

Första åren här i offerdal arbetade jag på grundskolan i Änge, både som lärare i Ma/Fy/Ke/Eng/Ty på ”ordinarie” högstadieskolan samt som lärare och elevassistent på särskolan, hög- och mellanstadie. Även genom vårt arbete som stöd- och behandlingsfamilj har vi kommit i kontakt med barn och ungdomar med diverse diagnoser och handikapp. Jag har sett hur otroligt viktigt det är för dessa barn och ungdomar inte bara att få det extra stöd som de behöver rent inlärningsmässigt i skolan men även att få den där tillhörigheten som de flesta av dem aldrig kan finna i en vanlig klass, där de alltid känner sig udda och alltför ofta blir utstöttade och mobbade.

Ett inlägg som är värt att läsa och reflektera över.

http://annorlundalandet.wordpress.com/2013/08/30/journalister-var-ar-ni/

Förbud

Är några dagar sen jag uppdaterade bloggen senast, med det får dröja nån dag till. Nu ville jag bara kommentera ett nyhetsinslag jag nyss såg – en skola i Kristianstad har infört mobilförbud på låg- och mellanstadiet, även på raster. Heja, heja, säger jag! Hoppas fler skolor hakar på och utökar förbudet till att inkludera högstadiet!