Var har vi tagit vägen?

Nästan pinsamt när man tittar in på hemsidan och ser att senaste inlägget var i slutet av maj… Och även ett tag dessförinnan var det väldigt glest med inläggen.
Anledningen är helt enkelt den att min nya mobil inte duger mycket till, och det har inte fungerat att göra inlägg därifrån. Eller, ja, jag hade kanske kunnat göra endast textinlägg, men det tycker jag känns lite tråkigt då en stor anledning till att vi har bloggen är att kunna dela med oss av vår vardag i bilder. Har försökte flera gånger, men det har inte fungerat något vidare (eller närmare bestämt, det har inte fungerat alls) att ladda upp dessa inlägg via mobilen. Tiden på kontoret har varit minimal, och när jag väl haft några timmar här så har all tid gått åt till sånt jag måste göra, hellre än sånt jag egentligen skulle vilja.
Nu börjar snart grabbarna på dagis, kanske blir det bättre då, vi får väl se.

Har hänt en hel del sen sist. Ett par tråkigheter först och främst. Fick ta bort Timur i april, då vi fann honom skadad i hagen. Ena frambenet var paj, och även om vi inte vet säkert vad som hänt så hade han ju ett dåligt framknä sen tidigare, och misstankar finns om att detta nu gav vika. Han ville inte gå alls, och stod/låg vid hösilagebunten, och det kändes inte hållbart, så det fick bli nödslakt.
Vi fick då leta sällskap till Röding, och det gav sig så att gamla Elina fick komma hit, Elina som ju har en historia i familjen. Röding blev jätteglad, barnen likaså, men dock ville det sig så illa att Elina fick flytta hem igen efter några veckor, då ägarens andra häst plötsligt blev själv och Elina behövdes hemma, som sällskap till den hästen. Fick panikleta nytt sällskap, och det löste sig så bra att vi fick låna Crash Crown, från gamla ridskolan i Gölikläppen. En äldre varmblodstravare, harig men med ett stort hjärta. Fungerade jättebra, och gubbarna gick här på gården och mådde bra tills jag en morgon för knappt ett par veckor sen kom ut och fann Röding med ett djupt skärsår som löpte från ändtarmen, ner mellan bakbenen och ändå fram till mitten på skapet. Det var så illa att vi fick ringa nödslakt, och fick ta farväl av honom där och då. Vi var båda runt hagen flera gånger för att leta efter något som kunde förklara skadan utan att hitta något, och enda tänkbara förklaringen är att någon medvetet gjort honom illa. Jag hoppas innerligt vi har fel, då det känns helt ofattbart, men det lär vi aldrig få veta. Känns ialla fall fruktansvärt sorgligt att det skulle sluta på det sättet.

DSC_0031

Har sedan sist skaffat höns. Fick två hönor och en tupp i fyrtioårspresent och de flyttade in efter vår skånetripp, i Juni. Riktigt trevligt med dem på gården, särskilt nu när de kan gå fritt (magnum är suveränt duktig), och riktigt trevligt med färska ägg varje dag! Martin är dock ännu inte omvänd, och medan jag tycker det är jättetrevligt att hönorna är så sociala så är han allt annat än imponerad när de springer efter honom som en hund…
Hönorna är av rasen brun lohman och tuppen en skånsk blommehöna.

DSC_0311

Just det ja, det var så länge sen sist så vi har väl inte skrivit alls om vår resa till skåne. Har inte tid att gå in i detalj på det nu, men vi var iallafall iväg i drygt tre veckor, och hade det jättebra. Bodde i stuga hos Martins mamma och pappa, och hann med att träffa en hel del folk, både släkt och vänner. Blev besök på Ystad djurpark ett par gånger, och även en tripp till Danmark. Två hundutställningar, Hasslarp och Hässleholm, med fin kritik och ok resultat, dock inget cert. Lägger i alla fall upp lite bilder. (Dock inga bilder på Mario, som vanligt, utan de kommer i så fall i eget inlägg, när jag får tid. Inte heller några bilder på våra kompisars goa töser som också är familjehemsplacerade och som vi lekte massor med.)

DSC_1269 DSC_1255 DSC_1217 DSC_1198 DSC_1197 DSC_1193 DSC_1192 DSC_1119 DSC_1112 DSC_1065 DSC_0998 DSC_0994 DSC_0971 DSC_0964 DSC_000001 (4) DSC_0954 DSC_0944 DSC_0936 DSC_0920 DSC_0907 DSC_0905 DSC_0901 DSC_0899 DSC_0893 DSC_0890 DSC_0880 DSC_0868 DSC_0848 DSC_0828 DSC_0826 DSC_0812 DSC_0807 DSC_0805 DSC_0785 DSC_0772 DSC_0762 DSC_0759 DSC_0743 DSC_0730 DSC_0725 DSC_0719 DSC_0709 DSC_0703 DSC_0648 DSC_0630 DSC_0571 DSC_0546 DSC_0505 DSC_0488 DSC_0486 DSC_0477 DSC_0468 DSC_0434 DSC_0404 DSC_0381 DSC_0373 DSC_0371 DSC_0366 DSC_0362 DSC_0360 DSC_0353 DSC_0352 DSC_0350 DSC_0344 DSC_0320 DSC_0303 DSC_000001 (1) DSC_0272 DSC_0247 DSC_0229 DSC_0223 DSC_0222 DSC_0221 DSC_0188 DSC_0115 DSC_0109 DSC_0107 DSC_0106 DSC_0097 DSC_0095 DSC_0094 DSC_0059

För övrigt har sommaren varit fantastiskt fin – vilken värmebölja vi har haft! Massor av sol och bad har det blivit! Underbara dagar!

Hinner tyvärr inte skriva mer just idag, men ska försöka bättra mig och återkomma inom kort med fler bilder och lite uppdatering om vad som hänt sen sist och framöver.

Må så gott!

Bilder från Dalarna i juli

Tömde nyss kameran på bilder och hittade en del bilder från Dalarna i juli som jag fortfarande inte fört över till datorn. Vet att jag lade upp några bilder när vi kom hem därifrån, de som var tagna med mobilen, så en del av dessa bilder känner ni kanske redan igen. Men här kommer alltså ytterligare ett urval, bättre sent än aldrig.

DSC_1083 DSC_0338 DSC_0341 DSC_1085  DSC_0347 DSC_1090 DSC_0353 DSC_0354 DSC_0355  DSC_0357 DSC_0358  DSC_0361   DSC_0379 DSC_0383  DSC_0386 DSC_0387 DSC_0388 DSC_0389DSC_0364 DSC_0395 DSC_0396 DSC_1092 DSC_1093 DSC_1099 DSC_1102 DSC_1103 DSC_1112 DSC_1113 DSC_1114 DSC_1119 DSC_1120 DSC_1121 DSC_1125 DSC_1126 DSC_1128 DSC_1129 DSC_0399 DSC_0400 DSC_0401  DSC_0404  DSC_1134 DSC_1136 DSC_1138 DSC_1139 DSC_1141 DSC_1143 DSC_1147

Stora killarna

Dagarna går och nu är vi inne på Williams sista sommarlovsvecka innan han ska tillbaka till dagis på måndag. Tror han kommer att tycka att det är ganska kul att få åka dit och leka med kompisarna igen även om vi haft det riktigt bra de här veckorna.

Vi har haft några dagar med otrolig sommar, sol och värme. Helt underbart, och vi har verkligen varit ute och njutit av det. William blir ju ibland rent förbannad på mig för att jag tvingar honom att stanna inne tills vi ätit frukost – helst skulle han ju gått ut så fort han klivit ur sängen. Ofta är vi ute innan klockan är åtta, eller åtminstone nio, och sen går vi bara in för att äta lunch och sova middag, annars är vi ute tills det är kväll. I princip oavsett väder.

Inatt och imorse regnade det riktigt ordentligt, vilket var ganska skönt, och sen har det blivit fint igen, men tydligen skulle det bli sämre denna veckan, men det visar väl sig. Till helgen kommer Martins föräldrar så vi hoppas på vettigt väder när de är här – är ju trevligare att vara ute och hitta på saker om det är uppehåll och åtminstone över sisådär femtor grader och inte blåser halv orkan.

I helgen var Mario åter hos sin ”andra familj” över dagen, både lördag och söndag. På lördagen åkte vi andra till fäviken, vilket var väldigt uppskattat av William. Så klart. Uppstoppade björnar, hästar, hundar, pang-pang och brum-brum så långt ögat kunde se. Somnade sen nästan innan jag ens hunnit spänna fast honom i bilen, så trött var han efter en dag där. Lyckades dock ändå hålla humöret uppe nästan hela dagen, trots tröttheten och värmen.
Vi var precis på väg till bilen när de ungerska kosackerna gjorde entré i paddocken så vi tittade lite på dem innan vi for. William satt på Martins axlar och var mäkta imponerad!

image

image

image

Lite bad har vi också hunnit med. Jag och William for till hålltjärn igår och badade vilket han tyckte var riktigt roligt (tills det var dags att åka hem…). Betydligt varmare i vattnet där än i gärdesjön så vi var i en hel del, båda två, och han njöt verkligen.

Annars har vi mest varit hemma, lekt, plockat blommor och bär, myst, ätit glass, osv. Njutit av sommaren och av varandra. Plockat en hel del blåbär, dock har det ännu inte blivit så många till frysen. Får väl se om det kan tänkas bli fler, är ju så gott att ha, men lite svårt att få till när man har båda barnen. Kanske lämnar dem med martin nån kväll och försöker ta ett ryck. Annars har vi plockat en del när vi varit ute och gått. William har plockat och stoppat i munnen medan jag plockat lite för att äta hemma. Gott!
Vill iväg snart och plocka jordgubbar också. Massor, helst!
Nackdelen med att plocka bär i skogen så här är alla jäkla bett. Vissa dagar ser William helt misshandlat ut med alla småsår, blåmärken och andra blemmor i kombination med insektsbetten. Men han klagar ju aldrig, märkligt nog. En annan blir ju tokig.

image

Snart är Mario hela fyra månader. Att tiden går så snabbt!
Igår morse vaknade vi av att William kom intassande till oss, efter att ha klättrat ur spjälsängen. Det gjorde han igen när han skulle sova middag, så sen tog vi ut spjälsängen och ersatte den med en vanlig säng (med kantbrädor), innan han trillar och gör sig illa. Så igår natt sov han första gången i sin nya säng och det gick väl sådär… Tog minst två timmar att lägga honom och en dryga sextio stoppa-tillbaka-ungen-i-sängen-upprepningar och sen vaknade han på natten och var ledsen och hade klättrat ur sängen. Då gick jag och lade mig hos honom, men vi sov båda fruktansvärt dåligt resterande timmar tills vi klev upp halv sex. Dessutom tog min nacke/axel, där jag sträckt mig och fått svinont, ordentligt med stryk av att ligga i den sängen och blev ännu ondare och stelare.
Ikväll tog det bara nån timme och en femton omstoppningar innan han gick i däck, så det tar vi som ett gott tecken. Känns ju som att det är i såna lägen som det är enormt viktigt att inte ge sig, så det är ju bara att härda ut. Med lite tur är han snart lika duktig på att sova i den sängen som han alltid varit hittills.
Mario sover fortfarande hos oss och får nog göra det ett tag till. Vill åtminstone att William ska sova bra i sin nya säng och fått till de nya läggningsritualerna först, innan de får prova att sova i samma rum.

Ikväll har Martin gått ett spår med magnum. Var nog lite för svårt, för på hygget gick det inget bra alls, medan han sen fick upp spåret igen i skogen. Men det har ju varit riktigt busväder i natt och i morse, så det är kanske inte så konstigt. Även haft en visning på Unos kåk, följt av lite kontorsarbete så ikväll blir åter en sen kväll. Imorgon ska bilen in på reparation så då tar vi oss ingenstans, men planen är att -om vädret känns ”rätt”- försöka åka in till Frösö zoo nån dag innan dagis börjar.

Nedan lite bilder på vår glädjespridare. För det är han verkligen en, den bästa som finns. Och lille Mario visar också redan nu tendenser att även han bli en liten charmör och spelevink. Han har ju den bästa läromästaren om inget annat.

image

image

image

image

Är väldigt noga med att smörja William med solkräm innan vi går ut. Häromdagen tog jag vad jag tyckte var det sista i en tub och lade den därför bara på vasken innan jag var tvungen att gå på toa. När jag kom tillbaka höll William för fullt på att smörja in Marios ansikte och armar. Såklart, det är ju viktigt att smörja, det brukar ju mamma tjata om…

Avslutar med ett par sommarbilder från vackra offerdal.

image

image

/Jenni

Härliga dagar

Har åter haft en helt underbar sommardag. Martin for iväg tidigt i morse så vi är hemma själva ett par dagar, men det går bra det också även om det förstås är skönast när han är hemma han också.

Började med en promenad till kävåsen med tillhörande lek på lägdan och i (det leriga) diket.

image

Förmiddagsfika hos tant Anita, sen lunch och en middagslur för oss alla. I eftermiddags tog vi sedan en tur till vad som helt enkelt måste vara en av Sveriges vackraste badplatser, vid gärdesjön. Den är helt underbar, även om vattnet idag var ganska kallt. Men William uppskattade det verkligen. Han hittade ett gäng tjejer som var jättegulliga och lät honom leka med deras bollar. Mario låg i vagnen i skuggan och var jättenöjd med att ligga där och titta upp i träden och mysa. Kom upp en stund och kramades och somnade sedan gott i vagnen igen. Jag vadade också ut i vattnet en bit, och hade väl funderingar på att doppa mig, men måste erkänna att jag var en badkruka idag…

image

image

Imorgon är det exakt en månad sen vi hämtade hem Mario och det har verkligen gått snabbt. Han börjar ju redan bli stora killen! Han har verkligen landat jättebra, och allt har gått mycket lättare än vi vågat hoppas. Både Mario och William har funnit sig väl till rätta och redan från början blev de storebror och lillebror. William pussar på Mario flera gånger om dagen och är väldigt mån om att hämta nappflaska och leksaker till honom, och ligger ofta bredvid honom och håller honom i handen och pratar med honom, vilket Mario verkligen gillar.
Mario har verkligen bondat med oss alla, och kanske mest med mig, vilket förstås inte är så konstigt eftersom det är jag som är hemma med barnen hela tiden och gör det mesta med dem. Framförallt blir det ju jag som tröstar när det är jobbigt av nån anledning och som finns där för honom hela tiden och då blir det förstås ett extra starkt band mellan oss, så är det ju bara.
Det känns ju iallafall väldigt skönt att anknytningen fungerat så bra, det är ju så otroligt viktigt.
Finaste killarna!

/Jenni

Minisemester

Älskar verkligen att ha barnen, men ibland är det ganska skönt att ge sig ut i skogen själv en stund, tillsammans med magnum. En sådan stund fick vi i söndags morse, då vi tog en riktigt härlig promenad tillsammans. Har ju skitit sig lite med träningen nu när det är så svårt att komma hemifrån och jag dessutom skadade muskelfästet i höften så det sket sig även med joggningen så får försöka att åtminstone komma ut på raska promenader lite oftare.

image

Martin fick en installation på en bensinstation i Orsa, och vi bestämde oss då för att göra en minisemester av det och åka hela familjen. Så i söndags fm packade vi in oss i bilen och åkte många långa mil. Rastade i Ytterhogdal, annars körde vi i princip i ett. Barnen var superduktiga! William sov ett par timmar och satt sen och lekte och lyssnade på musik och tittade på djur och traktorer genom fönstret. Mario sov en hel del och satt resterande tid mest och tittade på mig och log så fort vi fick ögonkontakt eller jag pratade med honom eller rörde vid honom. Lite svårt att hålla ögonen på vägen då 🙂

När vi åkte hemifrån var det ca tio grader, men när vi kom fram var det dryga härliga tjugo grader och strålande sol. William fick ner på stranden och leka av sig lite innan vi köpte pizza och gjorde kväll. Vi hyrde en likadan stuga på siljansbadets camping i Rättvik som vi hyrt tidigare. Ganska trånga men helt ok.

image

image

image

I måndags jobbade Martin så då roade jag och barnen oss själva. Höll oss i Rättvik hela dagen för att slippa åka bil. Var ganska blåsigt och kyligt på förmiddagen så då lekte vi på lekplatsen på campingen. Sen köpte vi lite lunch på Ica som vi åt i stugan. Sen sov William nån timme, och när han vaknade var han helt förtvivlad, så pass att jag trodde han var på väg att bli sjuk. Somnade om i min säng och sov totalt nästan fyra timmar. Var nog precis vad han behövde för när han väl vaknade så var det med ett stort leende. Martin blev klar ganska tidigt så när han kom tillbaka promenerade vi in till centrum och köpte nya skor till William, åt en glass och gick sen och lekte på stranden då det blivit betydligt varmare.

image

På kvällen var Mario fruktansvärt ledsen av någon anledning. Blev inte riktigt klok på vad som var fel, men misstänker att han dels var väldigt trött och dels hade lite magknip. Till sist kom han till ro i min famn där han låg hela natten och höll i mitt finger. Fick prata och sjunga en bra stund tills han somnade, så fort jag slutade så blev han ledsen igen. Blev inte så mycket sömn för min del den natten, men tror att Mario till sist sov ganska bra, lilla hjärtat.

image

Igår började vi med nån timme på stranden medan Martin tömde stugan, innan vi for till björnparken i Orsa, där vi tillbringade några timmar innan det var dags för hemfärd. Var lite osäkra på hur det skulle gå då vi inte var där förrän klockan var närmare elva och det är ju i princip då William brukar gå i däck. Han hade dock jätteroligt och var kanonduktig! Tyckte det var kul att titta på djuren, plocka blåbär och äta glass! Sov sen gott i bilen ett par timmar på hemresan. Mario sov hela förmiddagen i björnparken och var sen vaken större delen av resan och satt återigen och flirtade med mig hela vägen, gofisen. Rastade åter i Ytterhogdal – kan rekommendera det gamla värdshuset (som jag tyvärr inte minns namnet på, men det finns ju inte så många värdshus i Ytterhogdal). Denna gången fikade vi bara men vi har även ätit av deras buffé tidigare och allt har varit väldigt gott. Dessutom trevlig miljö och personal.

image

image

Pojkarna var superduktiga även hela resan hem. Helt makalösa, verkligen! Blir ju många mil och många timmar, och särskilt då kan man tänka sig att det skulle bli drygt för William som ju satt helt själv där bak (då vi ju fick åka med två bilar, eftersom Martin behövde sin jobbarbil). Men otroligt duktig och tålig!

image

Nu är vi iallafall hemma igen, till ca tio grader och regn. Hörde att det tydligen hotats med snö också. Nåja, det vänder förhoppningsvis så sommaren inte är slut riktigt än…känns ju lite tidigt… Idag blir det en lugn dag hemma, helt utan bilåkning tror jag eller åtminstone så få kilometer som möjligt.

Har fler bilder på andra kameran, lägger kanske in nån lite senare, när jag får lite datortid. Lägger även nån bild på Mario separat, så han också får vara med 🙂

/Jenni