Summering

Årets första dag har varit lugn, liksom slutet på årets sista. Igår kväll var vi hemma och avnjöt en lugn familjekväll. God mat, ännu godare efterrätt. Spelade trivial pursuit och satt och snackade skit. Ett par öl, och så lite pommac vid elvatiden innan vi gick till sängs. Såg en Rolling Stones konsert på tv, sen konstaterade vi att vi inte orkade hålla ut till tolvslaget och att det nog skulle bli nytt år ändå. Och minsann, det blev det ju!

image

Idag började vi med en promenad till hön, med William i pulkan. Ganska tungt att gå, då det kommit några cm snö, men behagligt väder och skönt att röra på sig efter alldeles för mycket mat igår. William älskar ju sin pulka, så han var också nöjd. Fick sova till halv nio idag också – eller rättare sagt, vi låg nog vakna i sängen en timme eller så först och skrattade åt Williams påhitt, där han låg i sin säng och pratade och sjöng och vad han nu hittade på. Resten av dagen har Martin hållt på i vardagsrummet. Slipat och spacklat fönster, och sen hållt på med fläktkonvektorn som ju ska kopplas in. William har busat som attan här hemma, och det blir nog nyttigt för honom att åka till dagis igen imorgon efter sitt jullov. Vi har gjort en liten koja i rummet bredvid köket av kuddar och täcke och den tycker han är jätterolig. Och magnum också… Blivit lite diskussioner när det varit för trångt för båda där inne, men mest har vi hört en viftande svans och en skrattande och snackande William. Go-troll, båda två!

image

Ja, så var alltså 2012 till ända. Ett år som många helst verkar vilja stryka helt. Och visst har det fört med sig en hel del elände, både om man tittar på resten av världen med en världsekonomi som minst sagt krisar, naturkatastrofer och andra tragedier såsom Sandy Hook nu strax innan jul, och på närmare håll med ett flertal dödsfall där alltför unga människor fått sätta livet till.

Men ändå måste jag säga att året för mig/oss personligen måste ha varit ett av de allra bästa möjliga, med tanke på att det ju var året då William blev vår även enligt lag. Vi fick ju hem honom redan under november 2011, men det var inte förrän i slutet av februari som adoptionen först godkändes i tingsrätten och tiden för överklagande gick ut och vi alltså äntligen kunde andas ut. Givetvis överskuggar detta precis allt annat som hänt under året. Att ha blivit föräldrar och fått William i vårt liv och i vårt hus har inneburit så otroligt mycket kärlek och glädje. Han är en helt underbar liten kille, och vi kan fortfarande inte fatta vilken otrolig tur vi haft och vilken gåva vi fått.

En stor del av året har förstås dominerats av att ha blivit föräldrar med allt vad det innebär. Redan innan adoptionen blev klar så bestämde vi att när han väl är vår på riktigt, då ska vi ha en fest. En stor fest, där vi bjuder i princip alla, både släkt och vänner. Och det hade vi också! I samband med Williams dop bjöd vi in till kalas i kaxås bygdegård. Givetvis var det ganska många som inte kunde komma med tanke på semestertider och den långa resa som det innebar för många, men ändå hade vi drygt 100 gäster på kalaset och kanske hälften på själva dopet, och oväntat många långväga gäster bland dem. Fantastiskt roligt att så många kom och firade med oss och samtidigt fick tillfälle att uppleva lite av Jämtland och offerdal och se hur vi bor. Bland annat kom Martins föräldrar och syskon med familj, samtliga mostrar varav två med make, faster med make, samt tre kusiner. Dessutom kom Davids föräldrar från Irland också hit. På min sida kom mamma (halleluja!) och Moa, en kusin med make samt en annan kusin med sina två barn, samt farbror med fru. En kär gammal klasskompis från gymnasietiden kom också, med sin man. Givetvis kom Claes och Anna också, vilket vi är extra glada för då de tackat ja till det viktiga uppdraget att vara Williams faddrar – bättre faddrar kan vi inte tänka oss, så det hade varit svårt att välja någon ny om de tackat nej. Förutom alla dessa långväga gäster (jag hoppas verkligen att jag inte glömt någon, då skäms jag!) så kom även massor av våra nya vänner och bekanta härifrån, och det blev en riktigt bra blandning med folk och en väldigt trevlig tillställning, både dopet och festen!

William döptes i offerdals kyrka, och skötte sig exemplariskt trots att han var väldigt trött. Plaskade i dopfunten så han fick hela ärmen på klänningen plaskblöt, go-trollet. Moa tände dopljuset, Anne-Lisbeth och Anna läste varsin text, Leyla startade kyrkklockorna, David spelade och sjöng (Elton Johns ”blessed”), Claes hällde upp vatten i dopfunten. Efteråt hade vi dopfika och presentöppning i församlingshemmet, vilket William sov sig igenom. Festen bjöd på fantastiskt god mat, tipsrunda för de som trotsade ösregnet, lek för barnen, skönsång av Jeanette Edler, samt en allmänt trevlig kväll med många goda skratt. Kvällen innan lördagens dop och kalas hade vi öppet hus här hemma, och en hel del av våra långväga gäster kom och grillade och umgicks. Extra roligt var det att en hel del av våra långväga gäster stannade lite längre så att vi fick tid att umgås lite mer än man ju tyvärr annars hann med.

Även om dopet och festen med allt däromkring dominerade sommaren så har vi hunnit med en hel del annat också. I maj reste vi till Skåne en dryg vecka, och träffade våra nära och kära där. Vi hann även med två hundutställningar, i Hasslarp och Hässleholm. I juni åkte vi på andra hållet, först till Boden för två hundutställningar och sen vidare till leipijärvi för att hälsa på Elisabeth med familj på deras nyinköpta gård.

Två resor till Stockholm har också hunnits med – en till nordbyggsmässan i mars, med ett stopp i gävle på vägen hem för hundutställningen i högbo, samt en till Stockholms hundmässa i december.

Fler hundutställningar har det också blivit. Förutom de jag redan nämnt har vi ställt ut ett par gånger på Frösön, Svenstavik, samt i Sundsvall, vilket vi gjorde till en weekend tillsammans med Marlene och Rolle. I Sundsvall fick magnum cert, vilket var roligt och välförtjänt.

Vad gäller hundarna klarade båda anlagsprovet i viltspår. Tyvärr har vi fått fatta beslutet att omplacera en av hundarna då de ej längre fungerar tillsammans. Ingen har flyttat än, men det lär ske inom kort.

Hemma har vi äntligen kommit nån vart med vardagsrummet som nu snart är klart för möblering, till stor del tack vare Anders som varit till stor hjälp. Ute har det också hänt en hel del – vi har köpt fyra baracker som vi gjutit en grund till och sedan panelat och satt tak på, och som nu fungerar som kontor och lager.

Företaget rullar på, idag med tre anställda. De dåliga tiderna märks dock av – liksom inom resten av branschen – och det har varit lite sämre med jobb än man skulle önska, men för att se positivt på det hela så kommer 2013 med en del nyheter som förhoppningsvis innebär en hel del extra jobb. Mer om det lite senare.

Mitt egna företag rullar också på. Har haft en hel del att göra, stundvis egentligen mer än jag haft tid för, men det känns ju fel att klaga. Fungerar dock betydligt bättre nu när jag fått till regelbundna arbetstider sedan William började på dagis tre dagar i veckan strax efter sin ettårsdag.

Vi har nu varit utan familjehemsplacering sen i påskas ungefär, men känner oss redo att ta emot en ny när det verkar stämma med personen i fråga. Har varit glest med förfrågningar till hillegården på sistone så får se när det vänder.
Vi är fortfarande stödfamilj var tredje vecka ungefär.

Älgjakt i höstas igen och jag fick skjuta min andra älg, en liten kviga denna gången. Martin har inte hunnit ut någonting utan all tid har gått här hemma samt i skogen för att fälla träd till veden.

Besök har vi också haft en del, givetvis framförallt i samband med dopet och festen i slutet av juli. Martins föräldrar har, som vanligt, varit flitiga med att hälsa på, vilket är jätteroligt, och Anders har kommit ett par gånger extra sen han blev pensionär. Extra roligt var att mamma äntligen kom upp för första gången, och förstås att hon hade Moa med. Claes och Anna kom upp både över sportlovet och sen igen i somras, och det är vi både glada och tacksamma för.

Hästarna mår bra, och har detta året verkligen fått vara pensionärer, vilket de inte tycks klaga över. William älskar dock att gosa med dem och att sitta på ryggen, så kanske det blir lite mer aktivitet för dem nu när han börjar bli lite större.

Under renoveringen här hemma har vi låtit bli att hyra ut Hön, då vi magasinerat en del av våra möbler där under tiden. Dock har vi själva använt huset en del, och har tillbringat många mysiga helger där. Till sommaren hoppas vi komma igång med uthyrningen igen.

Har säkert missat en hel del som hänt, men tror att jag åtminstone fått med det viktigaste.
Nu återstår att se vad det nya året har att komma med!

Önskar er en god fortsättning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *