Begagnat

Det finns ju de som aldrig i livet skulle kunna tänka sig något annat än nyaste barnvagnsmodellen för 10 000 kr eller nya märkeskläder och det hippaste av allting till sina barn. Ni som känner oss vet att vi befinner oss väldigt långt från den skaran… Att lägga så mycket pengar på något som barnen växer ifrån på nolltid och dessutom är för små för att uppskatta eller bry sig om är vansinne, om du frågar oss. Vill William ha nya märkeskläder när han blir lite äldre, ja då funderar vi på det när den dagen kommer (och då måste han lära sig att isåfall blir det kanske andra saker han måste avstå från). Fram till idag är det inte mycket vi har köpt nytt till honom. Vi har haft turen att ha nära och kära som ställt upp med väldigt mycket prylar som vi antingen fått eller fått låna. Två barnvagnar (en som vi har här hemma samt en dagisvagn), spjälsäng, massor med kläder, osv. Nu när han kommit upp i storlekarna har vi shoppat en massa klädpaket på tradera -massor med fina klädesplagg för i princip inga pengar alls. Har även fyndat en del på loppis och fått ärva eller köpa billigt av bekanta. Bra kläder, även märkeskläder i vissa fall men framförallt hållbara, praktiska och sköna kläder som William kan röra sig fritt i och verkligen får lov att leka i. Förstår inte de som sätter på sina barn kläder som de inte får lov att smutsa ner – de är ju barn, och alla vet väl att skitiga barn är friska och lyckliga barn (ok inte alltid kanske, men ni förstår väl vad jag menar). Givetvis är det lite skillnad om man ska på kalas eller nåt, men då kan man ju ha lite finare kläder till dessa tillfällen. Själva lägger vi hellre de pengar vi sparar på något vettigare – till exempel har vi prioriterat att köpa riktiga voksipåsar till båda vagnarna, gjorda av dun och ull, för att veta att William är varm och kan sova gott ute även om det är riktigt kallt.
På bilden är vårt senaste fynd  – en riktig overall från Troll med en inneroverall i ull, nypris 1600 kr, vårt pris 250 kr… Begagnad, men i skick som ny. Ett fynd om ni frågar mig! För övrigt kan jag nämna att alla andra kläder William haft på sig idag, förutom vantarna, är begagnade, men jag tror att han är precis lika glad för det! Väldigt nöjd med att få smutsa ner sig är han iallafall…

image

Bättre

image

Man vågar förstås inte ta ut något i förskott, men ännu har vi inte märkt av något onaturligt med William på något sätt efter smällen. Han är lite trött och kinkig emellanåt men tror det mest beror på att han blivit förkyld och sover dåligt när han är så snorig. Annars verkar ha må bra och svullanden över skadeområdet har gått ner bra. Blev dock tillsagd om att skadan bör dokumenteras av läkare ifall det längre fram skulle visa sig uppstå komplikationer så jag tänkte ringa till hälsocentralen imorgon och prata med dem. Hjärnan är ju otroligt komplicerad och man vet ju inte om det uppstått mindre blödningar som vi inte märkt av ännu. Finns ju även tillfällen då en smäll mot huvudet orsakat epilepsi senare i livet. Helgen har varit lugn, framförallt för att det har känts viktigt att låta William vila ordentligt. Hade funderingar på att åka till Åre på höstmarknaden men det kändes onödigt. Fikat med lite goda vänner både lördag och söndag, annars har vi mest myst och lekt, både inne och ute. Martin har varit lite mer flitig och klyvt ved nästan hela helgen, igår i pissregn men idag i lite bättre väder som tur var. Pecka har varit här idag och flyttat ett lass med jord och sten som blev över sen dränering/vatten/avlopp-projektet och sedan jämnat till lite. Blev bra! Ska hit lite mer sten, och sen till sommaren får man nog fixa till det lite ytterligare när det satt sig, men ser iallafall bra ut nu.

Babymonitor

Förresten, för att följa upp ett av de tidigare inläggen så kan jag nämna att vi är väldigt nöjda med den nya babymonitorn vi köpte på barnens hus. Dyr var den, men det är den väl värd eftersom den fungerar så bra, även ut på kontoret. Inga störningar, bra mottagning och räckvidd, liten och smidig. Rekommenderas! Märket var neonate, modellen minns jag inte just nu men står i det tidigare inlägget så den som undrar kan ju söka efter neonate här på sidan så kommer det upp.

Regnigt och kallt idag. Babymonitorn visade 4 grader när William sov ute i förmiddags. Men han är ju så mysigt nedbäddad i sin voxipåse så han fryser inte. Trivs allra bäst just när han får sova ute och det är svalt i luften. Sov ett par timmar i förmiddags och det behövde han nog efter veckan som varit med dagis, smäll i huvudet och allt. I natt var jag in och väckte honom för att kolla så att han var ok, och sen vaknade han dessutom ganska tidigt. Nu ser han iallafall ganska pigg och glad ut – härligt!

Säkerhet och rutiner

Igåe lämnade jag William på dagis vid niotiden för att sen komma occh hämta honom vid halv två när han sovit, eller så var iallafall tanken. På förmiddagen ringde personalen och berättade att det skett en liten olycka. När de skulle gå ut en sväng i vagnen hade personalen som skulle ta William av någon anledning inte spänt fast honom i selen och vips så trillade han ur vagnen med huvudet före ner i golvet eller marken. En ilsket röd bula och skrapsår var de synliga skadorna, men just när det gäller huvudet så vet man ju aldrig. Personalen var i kontakt med sjukvårdsrådgivningen och fick besked på att ha honom under uppsikt, främst under de första sex timmarna, men även att han bör övervakas lite extra under de närmaste veckorna ifall det skulle uppstått någon mindre blödning som inte märks omgående. Jag hämtade hem William ganska tidigt för jag ville själv ha full koll på honom samtidigt som det är en lugnare omgivning för honom här hemma än på dagis, och vid eventuell hjärnskakning ska man ju ta det lugnt. Sjukvårdsrådgivningen tyckte inte att det fanns något behov att upppsöka läkarvård så länge han verkar som vanligt men märker vi någon skillnad på ett eller annat sätt måste vi givetvis genast åka in med honom. Dagis är dagis och småbarn är småbarn och vi hade förstås räknat med blåmärken, skrubbsår och incidenter av olika slag. En olycka händer så lätt och barn har inte den bästa balansen eller förstår vad som är farligt. Men detta känns som en helt onödig olycka och det gör mig mer irriterad ju mer jag tänker på det. Rent krasst så känns det mer som slarv än som en olycka. Hade personalen burit honom och till exempel halkat och tappat honom så hade jag haft mycket mer förståelse. Arbetar man med småbarn så måste säkerheten vara prio ett och att spänna fast barnet i vagnen borde vara så grundläggande att det helt enkelt inte ska kunna ske en olycka. Visst, det är en sak om barnet lyckas åla sig ur selen eller liknande just när man inte har full uppsikt, till exempel vid sovstunden, men så var det som sagt inte här. Jag är inte särskilt nojjig eller daltig när det gäller vardagsrutinerna men man börjar ju genast undra hur bra koll personalen har vid blöjbyte och andra situationer där en livlig ettåring lätt kan dimpa i golvet. Själva har vi skrotat skötbordet och byter alltid på golvet som en ren säkerhetsåtgärd så vi vet hur otroligt sprallig han kan vara. En tröst är att det inte var ordinarie personal som var orsaken till olyckan, men jag vill även kunna lita på att vikarierna använder sunt förnuft och vidtar de säkerhetsåtgärder som krävs för att barnen inte kommer till skada. Denna gången verkar vi ju ha haft tur i oturen – ta i trä! – men nästa gång kanske det inte går lika bra, oavsett om det är William eller något annat barn det handlar om. Jag bara hoppas att det inte händer igen.

image

Här har den värsta svullnaden och det ilsket röda lagt sig men från en annan vinkel syns ändå att det är en bra bula han fått.