Jakttider!

Augusti månad är snart slut och älgjakten närmar sig med stormsteg. På måndag är dags igen att kliva upp tidigt, fylla termosen och vandra ut till passet för dagen tillsammans med min .30-06 och lite annat smått och gott som kan komma till pass under dagen. Martin ska vara hemma med William hela veckan, så det blir lite omställning för oss allihopa! Här i området är älgjakten otroligt viktig för många, och den tideräkning man följer kan indelas i ”före” och ”efter” älgjakten. Självn ser jag också fram emot jakten, även om jag inte är i närheten lika extrem som vissa av gubbarna i jaktlaget. Detta blir min tredje säsong som älgjägare. Första året jag var med hade jag turen att få skjuta en oxe, vilket verkligen var en upplevelse. Om någon för bara några få år sen sagt att jag skulle bli en jägare hade jag nog inte trott på dem. När jag var yngre var jag helt emot alla sorters jakt, då jag tyckte det var grymt mot djuren. Dessutom kunde jag absolut inte tänka mig att själv skjuta dessa vackra, söta och ståtliga djur som vi har i vår natur. När vi flyttade till Jämtland bestämde vi oss båda för att ta jägarexamen. Martin var intresserad av att kunna jaga småvilt, men själv var jag mer intresserad av själva kunskaperna man förvärvar under utbildningen än själva jakten. Under utbildningen och den tiden som gått sen vi flyttade hit upp och verkligen fått naturen inpå knutarna så har jag dock fått en helt annan inställning till jakten än jag hade tidigare. Jag har nu insett att jakten faktiskt är nödvändig och att jägarna spelar en otroligt viktig roll i att upprätthålla samspelet i naturen. Dessutom har jag insett att majoriteten av jägarna är stora djur- och naturvänner och att de lägger en stor vikt i att behandla viltet och naturen med respekt och moral. De flesta, liksom jag själv, låter hellre bli att skjuta än att riskera en dålig träff som kan medföra onödigt lidande för djuret. Inte nog med att jakten är nödvändig av flera anledningar, dessutom är det ju inget som går upp emot köttet i frysen som resultat av jakten. Jag betraktar mig själv som djurvän, och det tar emot att köpa kött från djur som fötts upp i fångenskap och matats med vem-vet-vad. Att köpa kött som transporterats i flera timmar för att slaktas känns inte heller bra, och inte heller att köpa kött som transporterats hit från Brasilien – hur miljövänligt är det? Då känns det betydligt bättre att fylla frysen med kött från våra egna skogar, som vi skjutit, flått och styckat själv. Vedervärdigt, tycker många icke-jägare, som istället går på affären och köper Scans färdigpaketerade fläskkotletter utan att fundera på hur de har producerats. Då känns det mer ärligt att själv jaga. Sen gillar jag även själva jakten. Visst kan det vara drygt vissa dagar, då man sitter i flera timmar och glor ut över en myr utan att se eller höra nånting överhuvudtaget. Kallt kan det också vara ibland, och blött. Men oftast är det ett fantastiskt sätt att verkligen uppleva naturen. När man sitter stilla och tyst så länge så blir man en del av natujrn på ett sätt man annars sällan får uppleva. Mössen glömmer att man är där och kommer fram och börjar samla mat. En och annan räv traskar förbi, helt obrydda. Fågellivet och också väldigt intressant att studera, till och med för mig som knappt kan se skillnad på en struts och en skata. Extra spännande blir det förstås när det knakar till i närheten, eller man hör hundarna ge skall. Då går genast pulsen upp och även om man satt och halvsov sekunden innan så blir man genast klarvaken och beredd på vad som kanske ska hända. Det är väldigt vackert i skogen och på myrarna, särskilt under de tidiga morgnarna, precis när solen gått upp och dimman lättar. Då känns det lätt att leva! Jag brukar ha med mig kameran och har några underbara bilder just från morgnar på myren. Vackert! Själv hoppas jag på att få se en björn som passerar förbi (på lämpligt avstånd). Osäker på om jag skulle våga skjuta, men jag skulle hemskt gärna vilja få fånga den med kameran! Det är dessutom ett väldigt bra tillfälle för eftertanke och nedvarvning. Man hinner sitta och tänka en hel del under en dag på pass! Skitjakt på er, alla ni som ska ut och jaga!

Onda kinder

image

William har åter fått tillbaka sina röda, onda kinder som svider och kliar. Inte så illa som det var i våras, när de vätskades och hela ansiktet svullnade, och han hade utslag över hela kroppen, men illa nog för att vi inte alls ska gilla det. Har varit väldigt noga med hans salvor, enligt ordination från barnmottagningen och BVC, men det är ju svårt att säga om det har hjälpt eller inte när det ser ut så här. Har smort med mildison (cortison) två gånger om dagen på de utsatta områdena och miniderm på resten av kroppen. Däremellan har vi smort med locobase repair flera gånger för att mjukgöra. Förutom de röda kinderna har han även lite röda prickar på ena underarmen. Dessa utslag har kommit och gått sen han var liten, främst i samband med förkylningar eller sjukdomar, eller annan kroppslig stress. Ingen vet egentligen vad det beror på, men de mest populära teorierna är antingen eksem (vilket läkarna inte tror helt på själva, då det inte alls liknar typiskt eksem), eller att han fortfarande har en seg virusinfektion i kroppen som gör sig påmind när kroppen blir extra utsatt. Just nu tror vi att kinderna hänger ihop med nya tänder, och så var det sist också även om det yttrade sig lite mindre då. Han är allmänt lite kinkig och orolig i magen, samt kliar sig i munnen. Nu har han idag även fått hosta, så kanske han har någon förkylning i kroppen som också påverkar. Allergi har vi förstås också funderat på, men det tror inte läkarna riktigt på. Det skulle isåfall vara något i maten, men vi har testat att utesluta alla de vanliga ”problemämnena” utan att märka någon skillnad, och kan inte komma på vad det annars skulle vara. Blir nog ett nytt besök på barnmottagningen och eventuellt en kraftigare cortisonbehandling, även om det tar emot. Har också tänkt leta efter sidenlakan till hans säng, då det kanske störst problemet är att han gnuggar sig väldigt mot lakanen när han är trött, vilket förstås irriterar kinderna väldigt och gör att de kliar ännu mer. Tvättmedlet har vi bytt för längesen, och använder nu bara grumme tvättsåpa (parfymfri) och inget sköljmedel.

En bild från ett av sjukhusbesöken i våras, då han var som värst drabbad (om den kommer med – det brukar strula när jag försöker lägga upp mer än en bild via mobilen).

image

Mer än bara mjölk

I helgen, när vi var i Åre, kunde man på ica-affären vid stationen se att de hade höjt priset på mjölken med en eller två kronor litern. Detta för att stötta mjölkbönderna i närområdet som -liksom mjölkbönderna i resten av vårt avlånga land – har det svårt att få det att gå ihop. För vissa bönder är det så illa att de går back för varje liter mjölk de producerar och det säger ju sig själv att det inte är hållbart i längden. Bara det senaste året har två av våra närmsta grannar fått lägga av med mjölkproduktionen för att de inte får ekonomin att gå ihop, och jag tycker att det är för jävligt, rent ut sagt, att det ska vara så.
På tjugo år har ersättningen till bönderna för varje liter mjölk knappt ökat, läste jag senast idag. Samtidigt har utgifterna skjutit i höjden med ökade diesel- och foderpriser mm. Mejerierna ökar regelbundet priserna på mjölken, men det är sällan eller aldrig som denna ökning gagnar bönderna.
Dagens fråga på Aftonbladet, tror jag det var, var om man kunde tänka sig att betala 2,50 kr mer per liter mjölk, och när jag tittade hade över 80% svarat ja. Självklart, säger jag också, förutsatt att dessa pengar går till bönderna och inte i någon redan pengastinn ficka. Vår privatekonomi står och faller inte med några extra kronor för mjölken, och tänker man på vad så mycket mer man får för pengarna än bara mjölk så tycker jag absolut att det hade varit värt det.
Här i Sverige har vi ett djurskydd som överträffar flera andra länders, och jag tycker personligen att det känns bra att veta att mjölken jag själv dricker och även ger till min son kommer från kor som har det förhållandevis bra. De får gå ute på bete, de får bra mat och deras levnadsstandard kontrolleras regelbundet av våra myndigheter för att säkerställa en hög kvalitet och goda förhållanden.
Inte nog med det, korna spelar en stor roll i att hålla efter vårt landskap så att det inte växer igen. Redan nu börjar vi bekymra oss lite om hur vårt närområde kommer att se ut om några år, om våra grannar bestämmer sig för att helt sluta med djur och inte bara mjölkproduktionen.
Att importera mjölk känns för mig som ett väldigt tråkigt och dåligt alternativ. Förutom djurskyddet och landskapet så förlorar vi även arbetstillfällen. För att inte nämna hur alla transporter påverkar miljön. Är det så vi vill ha det?
Senaste tiden har det funnits massor med uppmaningar från mjölkbönderna själva i sociala medier etc, där de förklarar sin arbetssituation och försöker få folk att förstå att det inte längre fungerar. Jag hoppas att alla tar till sig detta, inte minst mejerierna, och förbättrar villkoren för bönderna – vi behöver dem!