Oktober

Idag ligger dimman tät över oxböle och offerdal. Får väl se vad det blir för väder om och när den lättar. Vi har hittills haft en fantastiskt fin sommar och höst, och det känns nästan lite konstigt att det redan är oktober. När hösten är så som den har varit så är den ju helt underbar!

Med barnen är det bra. Mario mår fantastiskt bra och det känns verkligen skönt att vi gjort om rutinerna runt umgänget – det märks verkligen skillnad på sovrutiner, mm. Han känns nu verkligen trygg, nöjd och glad, precis som det ska göra. Han växer så det knakar och utvecklingen går spikrakt uppåt. Han satt helt själv för första gången i söndags – stolt kille! Blir sex månader på torsdag så ska väl försöka ta lite nya fina bilder då, om jag får till det.
William är inne i en trotsperiod, eller vad det nu kan vara. Emellanåt får han såna utbrott så man undrar vem som varit hit och bytt unge med oss. Däremellan är han precis lika god och glad som vanligt. Kan förstås vara så att det hör åldern till, men vi har ökat på sovtiden mitt på dagen litegrann, då det känns som han helt enkelt kan vara trött, och då är det ju ingen som är glad. Får väl se om det gör nån skillnad, annars är det väl bara att bita ihop och hoppas att utbrotten snart går över.
Har även påbörjat mjölkfri och glutuenfri kost till William, för att se om det gör nån skillnad på hans utslag som ju kommit och gått sen allra första gången han fick dem, runt 7 månaders ålder tror jag det var. Får väl se om det ger resultat. Bara kört några få dagar än så är ju för tidigt att säga.

Fått hem hö till hästarna (därav Martins tidigare inlägg…). Pontus har slutat på företaget, och en ny kille, Victor, har börjat en timanställning. Jagade inte i lördags pga Williams födelsedag men var med i söndags då vi fick en fin oxe och en riktigt stor ko och därmed alltså lite mer kött i frysen. Haft några veckor med riktigt dåligt med sömn, vilket märks av – trött. Magnum fick träna lite apportering med tjädervingen från igår, gick sådär men betydligt bättre än att apportera hela fågeln (som enbart var läbbig). Vingen var helt ok, men inte tusan vill man lämna tillbaka den till matte… Tja, det var väl en snabbsammanfattning av föregående vecka. Ska se om jag hittar lite bilder också 🙂

image

image

image

image

image

image

image

Pölparty

Det har nu blivit tyst ifrån båda rummen och jag har bänkat mig med en kopp cappucino framför idol. Martin har ytterligare en lång dag och har inte kommit hem än.

image

Idag har jag och Mario tillbringat dagen i Östersund tillsammans med Martina. Först barnens hus för att byta två par vantar som var för små samt köpa en födelsedagspresent till William från mormor. Sen pingstkyrkans second hand, där jag inhandlade en liten hylla jag tänkt ha till dvd-filmer. Sist ica maxi där jag toppade upp med allt från blöjor till 90% choklad.

Kändes inte lönt att åka hem emellan så William fick åka från dagis lite tidigare än vanligt, vilket ej var uppskattat. Som tur är varar sällan raseriutbrotten särskilt länge utan de går över lika plötsligt som de kommer och sen är han lika go igen. Lekte ute en hel del hemma sen, framförallt i vattenpölarna så klart. Receptet för en lycklig kille måste helt enkelt vara vatten och lera. Vilket leder till receptet för en väldigt olycklig kille – en mamma som säger att det är  dags att gå in… Fick iallafall bada badkaret sen (dvs mer vatten) så då blev man glad igen. Åtminstone tills det var dags att kliva upp… Håhåjaja…

image

Måndagen och tisdagen spenderades hemma (William var dock på dagis som vanligt, och Martin på jobb), tillsammans med soc och Marios biologiska mamma, då vi hade tid för umgänge på hemmaplan. Gick jättebra och det värmde verkligen i hjärtat att se Mario så nöjd och välmående. Jätteroligt att även få lära känna ”den andra mamman” lite bättre!

Imorgon ser vi fram emot ett litet besök i grannbyn på förmiddagen!

Ritade en gubbe på Williams rittavla häromdagen. Visade William och han blev överlycklig när han som den och utbrast ”pappa!”. Smickrande att han tycker jag är så duktig på att rita. Typ.

image

Vi har haft ordentligt väderomslag och det råder inga tvivel om att det är höst. Pissregn! Men det är ju bra för vattenpölarna…

image

Senaste stora nöjet när man är inomhus är att prova mammas och pappas skor.
image

Journalister, var är ni? | Annorlundalandet

Ville dela med mig av en tankeställare. Ingen har väl missat kalabaliken runt Lundsberg efter ”incidenten” där två elever brännmärktes med ett strykjärn. Skolan stängs och det är uppror.
Visst, säkert jättejobbigt för de drabbade eleverna, det tvivlar jag inte på, men – taskigt eller inte – det känns ändå lite svårt att tycka synd om dem med tanke på hur många andra elever har det, elever som inte har det lika väl förspänt som lundsbergarna. Lite trist är det att denna historien blåses upp så enormt i media, medan annat – som jag personligen tycker är mycket viktigare – knappt nämns.

Första åren här i offerdal arbetade jag på grundskolan i Änge, både som lärare i Ma/Fy/Ke/Eng/Ty på ”ordinarie” högstadieskolan samt som lärare och elevassistent på särskolan, hög- och mellanstadie. Även genom vårt arbete som stöd- och behandlingsfamilj har vi kommit i kontakt med barn och ungdomar med diverse diagnoser och handikapp. Jag har sett hur otroligt viktigt det är för dessa barn och ungdomar inte bara att få det extra stöd som de behöver rent inlärningsmässigt i skolan men även att få den där tillhörigheten som de flesta av dem aldrig kan finna i en vanlig klass, där de alltid känner sig udda och alltför ofta blir utstöttade och mobbade.

Ett inlägg som är värt att läsa och reflektera över.

http://annorlundalandet.wordpress.com/2013/08/30/journalister-var-ar-ni/

Högsommar – igen!

Ja, jisses vilket väder vi har fått igen! Idag har det varit drygt 25 grader och strålande sol. Behöver väl knappt säga att vi varit ute precis hela dagen – vilket vi väl visserligen är även om vädret är urkasst…

Igår var det också fint väder, men då var åtminstone jag inne stor del av dagen då jag blivit sjuk. Varit kass hela veckan egentligen, men i fredags började jag må betydligt sämre och igår var det riktigt kasst. Är fortfarande inte kry, men har iallafall mått hyfsat ok så länge jag inte gjort för mycket.

Är ju ett par veckor sen vi uppdaterade bloggen senast, så blir lite blandade bilder från den senaste tiden. Som vanligt bilder på Mario i ett separat inlägg.

Bortsett från min sjuka just nu så är det bra med oss. William har kommit in i sina dagisrutiner och tycker det är roligt att leka med kompisarna på dagarna. Det händer massor med honom hela tiden och det kommer nya ord nästan varje dag. Även på sättet han leker märker man att han blir större. Man kan dessutom prata med honom mer och även om han långt ifrån alltid lyder så märker man att han lyssnar och tar till sig på ett annat sätt.

Mario händer det också mycket med, såklart. Är ju snart fem månader nu! Har blivit väldigt stark i hela kroppen. Älskar att stå och har på senaste tiden fått ärva Williams gamla hoppgunga vilket är uppskattat även om han inte riktigt förstått dess fulla potential än. Han är en otroligt social kille som är väldigt nöjd när han får vara med och snacka. Kan ibland bli väldigt upprörd om man tittar på fel håll, men så fort man får ögonkontakt blir han glad igen. Växer och utvecklas precis som han ska.

Martin har fullt upp på jobb och det blir en hel del långa dagar och kvällar samt helgarbete. Pontus har fått nytt jobb och även om vi förstås önskar honom all lycka så kommer vi att sakna honom och jobbet han gör.

Själv är jag förstås hemma med barnen (eller ja, Mario blir det ju dagtid måndag-torsdag då William är på dagis). Har kommit igång med handledning med soc nu, vilket ju är del av vårt uppdrag som familjehem. Har även lite andra soc-möten inbokade vilket ju förstås tar lite tid. Annars försöker vi (jag) hinna med en del på dagarna – just nu lite fokus på bärplockning – så att vi inte bara myser bort dagarna, även om man förstås måste mysa en hel del också.

image

Gällande bilden ovan så är vi otroligt glada och tacksamma för att magnum är så snäll som han är mot barnen. Samtidigt skulle vi faktiskt önska att han sa ifrån lite ibland… Bilden tagen när jag vänt ryggen till i en halv minut.

image

image

Blåbären i år är helt fantastiska (liksom hallonen). Hade man sett dem i affärn hade man nog avstått från att köpa i tron att de var genmodifierade… Enormt stora, saftiga och goda!

image

image

Ojdå…

image

image

Bilden ovan är tagen på wången, då jag och William for dit för att titta lite på premieringen. När vi fikade så fick William en ny kompis, en jättesöt liten Vilja.

image

Mössa och keps sliter man av sig hela tiden, men en silduk går man gärna runt med…

image

Det går inte att komma tillbaka torr från en skogspromenad heller…

image

Istället för att sälja lillkåken så har den uppgraderats. Innersta rummet är förvarning, som tidigare, men yttre rummen ska bli lekstuga. Har börjat inreda den, med spis, stolar och bord, men letar efter mer möbler som kan vara lämpliga då den känns väldigt tom.

image

image

Det är tanken som räknas….

image

image

Hittade en barnspark i ett av uthusen. Uppskattad!

image

Nästan alltid glad.

image

I blåbärsriset med mamma.

image

Först fyllar man glaset med en blöja (visserligen ren) och monitorn, sen försöker man dricka. Gott.

image

Mys med tant Anitas Anders.

image

Morgonpromenad med hela familjen.

image

Morgonmys på hön med hallonplockning.

image

Hjälper pappa med veden.

Har avslutat nyttokursen med magnum. Missade tyvärr sista tillfället i fredags då både jag och magnum var dåliga. Jag med min feber/huvudvärk/halsont och magnum med sprutdiarré. Har iallafall gjort framsteg och kan nu öppna skåpdörrar genom att dra i ett rep jag satt fast där. Även ganska duktig på att hämta föremål i olika material. Så nu är det bara att träna vidare!

Ser ut att bli lika fint väder åtminstone ett par dagar till. Hoppas på att få åtminstone lite mer bär i frysen. Har visst en hel del redan men när det för en gångs skull finns så otroligt mycket och så otroligt fina bär vill man ju bara plocka mer och mer. Dessutom är William helt tokig i bär och äter hellre det än nåt annat i efterrättsväg, och ärligt talat, det gör egentligen jag också, särskilr när jag försöker hålla mig till LCHF. Visst, en riktigt god blåbärspaj slår ju det mesta men det är ju precis det jag försöker hålla mig ifrån. Om jag inte hittar den optimala pajen utan gluten och socker som båda får mig att må dåligt.

Och just det! Unos kåk är nu såld och vi ser fram emot att få nya grannar. Hoppas de kommer att trivas!

image

En bild från dagis.

Stora killarna

Dagarna går och nu är vi inne på Williams sista sommarlovsvecka innan han ska tillbaka till dagis på måndag. Tror han kommer att tycka att det är ganska kul att få åka dit och leka med kompisarna igen även om vi haft det riktigt bra de här veckorna.

Vi har haft några dagar med otrolig sommar, sol och värme. Helt underbart, och vi har verkligen varit ute och njutit av det. William blir ju ibland rent förbannad på mig för att jag tvingar honom att stanna inne tills vi ätit frukost – helst skulle han ju gått ut så fort han klivit ur sängen. Ofta är vi ute innan klockan är åtta, eller åtminstone nio, och sen går vi bara in för att äta lunch och sova middag, annars är vi ute tills det är kväll. I princip oavsett väder.

Inatt och imorse regnade det riktigt ordentligt, vilket var ganska skönt, och sen har det blivit fint igen, men tydligen skulle det bli sämre denna veckan, men det visar väl sig. Till helgen kommer Martins föräldrar så vi hoppas på vettigt väder när de är här – är ju trevligare att vara ute och hitta på saker om det är uppehåll och åtminstone över sisådär femtor grader och inte blåser halv orkan.

I helgen var Mario åter hos sin ”andra familj” över dagen, både lördag och söndag. På lördagen åkte vi andra till fäviken, vilket var väldigt uppskattat av William. Så klart. Uppstoppade björnar, hästar, hundar, pang-pang och brum-brum så långt ögat kunde se. Somnade sen nästan innan jag ens hunnit spänna fast honom i bilen, så trött var han efter en dag där. Lyckades dock ändå hålla humöret uppe nästan hela dagen, trots tröttheten och värmen.
Vi var precis på väg till bilen när de ungerska kosackerna gjorde entré i paddocken så vi tittade lite på dem innan vi for. William satt på Martins axlar och var mäkta imponerad!

image

image

image

Lite bad har vi också hunnit med. Jag och William for till hålltjärn igår och badade vilket han tyckte var riktigt roligt (tills det var dags att åka hem…). Betydligt varmare i vattnet där än i gärdesjön så vi var i en hel del, båda två, och han njöt verkligen.

Annars har vi mest varit hemma, lekt, plockat blommor och bär, myst, ätit glass, osv. Njutit av sommaren och av varandra. Plockat en hel del blåbär, dock har det ännu inte blivit så många till frysen. Får väl se om det kan tänkas bli fler, är ju så gott att ha, men lite svårt att få till när man har båda barnen. Kanske lämnar dem med martin nån kväll och försöker ta ett ryck. Annars har vi plockat en del när vi varit ute och gått. William har plockat och stoppat i munnen medan jag plockat lite för att äta hemma. Gott!
Vill iväg snart och plocka jordgubbar också. Massor, helst!
Nackdelen med att plocka bär i skogen så här är alla jäkla bett. Vissa dagar ser William helt misshandlat ut med alla småsår, blåmärken och andra blemmor i kombination med insektsbetten. Men han klagar ju aldrig, märkligt nog. En annan blir ju tokig.

image

Snart är Mario hela fyra månader. Att tiden går så snabbt!
Igår morse vaknade vi av att William kom intassande till oss, efter att ha klättrat ur spjälsängen. Det gjorde han igen när han skulle sova middag, så sen tog vi ut spjälsängen och ersatte den med en vanlig säng (med kantbrädor), innan han trillar och gör sig illa. Så igår natt sov han första gången i sin nya säng och det gick väl sådär… Tog minst två timmar att lägga honom och en dryga sextio stoppa-tillbaka-ungen-i-sängen-upprepningar och sen vaknade han på natten och var ledsen och hade klättrat ur sängen. Då gick jag och lade mig hos honom, men vi sov båda fruktansvärt dåligt resterande timmar tills vi klev upp halv sex. Dessutom tog min nacke/axel, där jag sträckt mig och fått svinont, ordentligt med stryk av att ligga i den sängen och blev ännu ondare och stelare.
Ikväll tog det bara nån timme och en femton omstoppningar innan han gick i däck, så det tar vi som ett gott tecken. Känns ju som att det är i såna lägen som det är enormt viktigt att inte ge sig, så det är ju bara att härda ut. Med lite tur är han snart lika duktig på att sova i den sängen som han alltid varit hittills.
Mario sover fortfarande hos oss och får nog göra det ett tag till. Vill åtminstone att William ska sova bra i sin nya säng och fått till de nya läggningsritualerna först, innan de får prova att sova i samma rum.

Ikväll har Martin gått ett spår med magnum. Var nog lite för svårt, för på hygget gick det inget bra alls, medan han sen fick upp spåret igen i skogen. Men det har ju varit riktigt busväder i natt och i morse, så det är kanske inte så konstigt. Även haft en visning på Unos kåk, följt av lite kontorsarbete så ikväll blir åter en sen kväll. Imorgon ska bilen in på reparation så då tar vi oss ingenstans, men planen är att -om vädret känns ”rätt”- försöka åka in till Frösö zoo nån dag innan dagis börjar.

Nedan lite bilder på vår glädjespridare. För det är han verkligen en, den bästa som finns. Och lille Mario visar också redan nu tendenser att även han bli en liten charmör och spelevink. Han har ju den bästa läromästaren om inget annat.

image

image

image

image

Är väldigt noga med att smörja William med solkräm innan vi går ut. Häromdagen tog jag vad jag tyckte var det sista i en tub och lade den därför bara på vasken innan jag var tvungen att gå på toa. När jag kom tillbaka höll William för fullt på att smörja in Marios ansikte och armar. Såklart, det är ju viktigt att smörja, det brukar ju mamma tjata om…

Avslutar med ett par sommarbilder från vackra offerdal.

image

image

/Jenni