Bättre?

image

Har inte fått många leenden den senaste veckan men under eftermiddagen och framförallt nu under badstunden så har det kommit en del. Hoppas det betyder att han nu är på bättringsvägen. Feberfri än så länge idag, men hemsk hosta och vill fortfarande inte äta annat än välling. Eller jo, vill tills han får det i munnen och ska svälja. Tar sig dock lite över öronen, och är fortfarande väldigt snabba svängningar i humöret. Sov nästan hela fm, men som sagt sen varit piggare på em. Ville till läkaren med honom idag, för att få lungor, hals och öron kollade, men det fanns ingen läkare på lokala hälsocentralen idag och i Krokom ville de inte ta emot honom. Fått tid imorgon istället. Känns bra att få lungorna kollade efter så många dagars stygghosta.

Ikväll kommer Martin hem efter en veckas servicerunda. Ska bli väldigt skönt, hur det än är så har det varit lite jobbigt med på tok för lite sömn, en överaktiv hund (som varit svår att rasta ordentligt pga det väldigt kalla vädret och en sjuk William) och framförallt en väldigt väldigt olycklig kille.

Imorgon kommer Anna på besök, och det ska bli jätteroligt att få träffa henne och få visa henne hur vi bor. Hoppas bara att William kryar på sig lite mer! Anna är zingos brorsas matte från Skåne.

Summering

Årets första dag har varit lugn, liksom slutet på årets sista. Igår kväll var vi hemma och avnjöt en lugn familjekväll. God mat, ännu godare efterrätt. Spelade trivial pursuit och satt och snackade skit. Ett par öl, och så lite pommac vid elvatiden innan vi gick till sängs. Såg en Rolling Stones konsert på tv, sen konstaterade vi att vi inte orkade hålla ut till tolvslaget och att det nog skulle bli nytt år ändå. Och minsann, det blev det ju!

image

Idag började vi med en promenad till hön, med William i pulkan. Ganska tungt att gå, då det kommit några cm snö, men behagligt väder och skönt att röra på sig efter alldeles för mycket mat igår. William älskar ju sin pulka, så han var också nöjd. Fick sova till halv nio idag också – eller rättare sagt, vi låg nog vakna i sängen en timme eller så först och skrattade åt Williams påhitt, där han låg i sin säng och pratade och sjöng och vad han nu hittade på. Resten av dagen har Martin hållt på i vardagsrummet. Slipat och spacklat fönster, och sen hållt på med fläktkonvektorn som ju ska kopplas in. William har busat som attan här hemma, och det blir nog nyttigt för honom att åka till dagis igen imorgon efter sitt jullov. Vi har gjort en liten koja i rummet bredvid köket av kuddar och täcke och den tycker han är jätterolig. Och magnum också… Blivit lite diskussioner när det varit för trångt för båda där inne, men mest har vi hört en viftande svans och en skrattande och snackande William. Go-troll, båda två!

image

Ja, så var alltså 2012 till ända. Ett år som många helst verkar vilja stryka helt. Och visst har det fört med sig en hel del elände, både om man tittar på resten av världen med en världsekonomi som minst sagt krisar, naturkatastrofer och andra tragedier såsom Sandy Hook nu strax innan jul, och på närmare håll med ett flertal dödsfall där alltför unga människor fått sätta livet till.

Men ändå måste jag säga att året för mig/oss personligen måste ha varit ett av de allra bästa möjliga, med tanke på att det ju var året då William blev vår även enligt lag. Vi fick ju hem honom redan under november 2011, men det var inte förrän i slutet av februari som adoptionen först godkändes i tingsrätten och tiden för överklagande gick ut och vi alltså äntligen kunde andas ut. Givetvis överskuggar detta precis allt annat som hänt under året. Att ha blivit föräldrar och fått William i vårt liv och i vårt hus har inneburit så otroligt mycket kärlek och glädje. Han är en helt underbar liten kille, och vi kan fortfarande inte fatta vilken otrolig tur vi haft och vilken gåva vi fått.

En stor del av året har förstås dominerats av att ha blivit föräldrar med allt vad det innebär. Redan innan adoptionen blev klar så bestämde vi att när han väl är vår på riktigt, då ska vi ha en fest. En stor fest, där vi bjuder i princip alla, både släkt och vänner. Och det hade vi också! I samband med Williams dop bjöd vi in till kalas i kaxås bygdegård. Givetvis var det ganska många som inte kunde komma med tanke på semestertider och den långa resa som det innebar för många, men ändå hade vi drygt 100 gäster på kalaset och kanske hälften på själva dopet, och oväntat många långväga gäster bland dem. Fantastiskt roligt att så många kom och firade med oss och samtidigt fick tillfälle att uppleva lite av Jämtland och offerdal och se hur vi bor. Bland annat kom Martins föräldrar och syskon med familj, samtliga mostrar varav två med make, faster med make, samt tre kusiner. Dessutom kom Davids föräldrar från Irland också hit. På min sida kom mamma (halleluja!) och Moa, en kusin med make samt en annan kusin med sina två barn, samt farbror med fru. En kär gammal klasskompis från gymnasietiden kom också, med sin man. Givetvis kom Claes och Anna också, vilket vi är extra glada för då de tackat ja till det viktiga uppdraget att vara Williams faddrar – bättre faddrar kan vi inte tänka oss, så det hade varit svårt att välja någon ny om de tackat nej. Förutom alla dessa långväga gäster (jag hoppas verkligen att jag inte glömt någon, då skäms jag!) så kom även massor av våra nya vänner och bekanta härifrån, och det blev en riktigt bra blandning med folk och en väldigt trevlig tillställning, både dopet och festen!

William döptes i offerdals kyrka, och skötte sig exemplariskt trots att han var väldigt trött. Plaskade i dopfunten så han fick hela ärmen på klänningen plaskblöt, go-trollet. Moa tände dopljuset, Anne-Lisbeth och Anna läste varsin text, Leyla startade kyrkklockorna, David spelade och sjöng (Elton Johns ”blessed”), Claes hällde upp vatten i dopfunten. Efteråt hade vi dopfika och presentöppning i församlingshemmet, vilket William sov sig igenom. Festen bjöd på fantastiskt god mat, tipsrunda för de som trotsade ösregnet, lek för barnen, skönsång av Jeanette Edler, samt en allmänt trevlig kväll med många goda skratt. Kvällen innan lördagens dop och kalas hade vi öppet hus här hemma, och en hel del av våra långväga gäster kom och grillade och umgicks. Extra roligt var det att en hel del av våra långväga gäster stannade lite längre så att vi fick tid att umgås lite mer än man ju tyvärr annars hann med.

Även om dopet och festen med allt däromkring dominerade sommaren så har vi hunnit med en hel del annat också. I maj reste vi till Skåne en dryg vecka, och träffade våra nära och kära där. Vi hann även med två hundutställningar, i Hasslarp och Hässleholm. I juni åkte vi på andra hållet, först till Boden för två hundutställningar och sen vidare till leipijärvi för att hälsa på Elisabeth med familj på deras nyinköpta gård.

Två resor till Stockholm har också hunnits med – en till nordbyggsmässan i mars, med ett stopp i gävle på vägen hem för hundutställningen i högbo, samt en till Stockholms hundmässa i december.

Fler hundutställningar har det också blivit. Förutom de jag redan nämnt har vi ställt ut ett par gånger på Frösön, Svenstavik, samt i Sundsvall, vilket vi gjorde till en weekend tillsammans med Marlene och Rolle. I Sundsvall fick magnum cert, vilket var roligt och välförtjänt.

Vad gäller hundarna klarade båda anlagsprovet i viltspår. Tyvärr har vi fått fatta beslutet att omplacera en av hundarna då de ej längre fungerar tillsammans. Ingen har flyttat än, men det lär ske inom kort.

Hemma har vi äntligen kommit nån vart med vardagsrummet som nu snart är klart för möblering, till stor del tack vare Anders som varit till stor hjälp. Ute har det också hänt en hel del – vi har köpt fyra baracker som vi gjutit en grund till och sedan panelat och satt tak på, och som nu fungerar som kontor och lager.

Företaget rullar på, idag med tre anställda. De dåliga tiderna märks dock av – liksom inom resten av branschen – och det har varit lite sämre med jobb än man skulle önska, men för att se positivt på det hela så kommer 2013 med en del nyheter som förhoppningsvis innebär en hel del extra jobb. Mer om det lite senare.

Mitt egna företag rullar också på. Har haft en hel del att göra, stundvis egentligen mer än jag haft tid för, men det känns ju fel att klaga. Fungerar dock betydligt bättre nu när jag fått till regelbundna arbetstider sedan William började på dagis tre dagar i veckan strax efter sin ettårsdag.

Vi har nu varit utan familjehemsplacering sen i påskas ungefär, men känner oss redo att ta emot en ny när det verkar stämma med personen i fråga. Har varit glest med förfrågningar till hillegården på sistone så får se när det vänder.
Vi är fortfarande stödfamilj var tredje vecka ungefär.

Älgjakt i höstas igen och jag fick skjuta min andra älg, en liten kviga denna gången. Martin har inte hunnit ut någonting utan all tid har gått här hemma samt i skogen för att fälla träd till veden.

Besök har vi också haft en del, givetvis framförallt i samband med dopet och festen i slutet av juli. Martins föräldrar har, som vanligt, varit flitiga med att hälsa på, vilket är jätteroligt, och Anders har kommit ett par gånger extra sen han blev pensionär. Extra roligt var att mamma äntligen kom upp för första gången, och förstås att hon hade Moa med. Claes och Anna kom upp både över sportlovet och sen igen i somras, och det är vi både glada och tacksamma för.

Hästarna mår bra, och har detta året verkligen fått vara pensionärer, vilket de inte tycks klaga över. William älskar dock att gosa med dem och att sitta på ryggen, så kanske det blir lite mer aktivitet för dem nu när han börjar bli lite större.

Under renoveringen här hemma har vi låtit bli att hyra ut Hön, då vi magasinerat en del av våra möbler där under tiden. Dock har vi själva använt huset en del, och har tillbringat många mysiga helger där. Till sommaren hoppas vi komma igång med uthyrningen igen.

Har säkert missat en hel del som hänt, men tror att jag åtminstone fått med det viktigaste.
Nu återstår att se vad det nya året har att komma med!

Önskar er en god fortsättning!

Bilder från sommaren dop och fest

Har nu lagt in bilder från Williams dop, vår bara-för-att-fest samt kvällens öppna hus här på hemmaplan dagen innan de festliga aktiviteterna. Bilderna finns publicerade under relevant datum dvs 27 resp 28 juli 2012, för att de ska vara lättare att hitta. Ni kan även hitta bilderna genom att klicka på länkarna.
En del av er har kanske redan sett några av bilderna på facebook, men här har i alla fall även ni som inte finns på ”fejjan” tillfälle att ta del av dem. Dessutom finns det fler bilder inlagda här.
Har sagt det förr – men återigen, tusen tack till alla som kom och förgyllde hela sommaren!

Bara-för-att-fest

Samma dag som William döptes hade vi en bara-för-att fest. Vi har inte haft någon större fest sedan vi flyttade hit och tyckte att det var på tiden. Dessutom kändes det som rätt tillfälle att göra det i samband med Williams ankomst och dop, vilket ju verkligen är värt att fira. Vi bjöd ganska brett, och även om det givetvis var många som av naturliga skäl (framför allt den långa resan) inte kunde komma så var det ändå väldigt god uppslutning med drygt 100 personer, varav en hel del långväga. Jätteroligt att se blandningen av folk från Offerdal och övriga Jämtland, Skåne, Haparanda, Stockholmstrakten, Danmark och till och med Irland! Tusen tack snälla ni, det betyder jättemycket för oss att ni kom! Extra roligt att ni fått se lite av våra nya hemtrakter också, även om det var en blixtvisit för många och ni kanske inte hann se så mycket. Ni är alltid välkomna tillbaka!

Festen höll vi i Kaxås bygdegård, och vi hade redan tidigt bestämt oss för att leja bort så mycket som möjligt för att kunna umgås med våra gäster så mycket som möjligt. Tyvärr blev det ju ändå så, vilket vi anade redan på förhand, att det var många vi inte han prata med alls så mycket som vi skulle vilja.  Festen var i alla fall väldigt lyckad, tycker vi i alla fall, och folk verkade nöjde både med upplägget, och maten. Vi hade hyrt in tre tjejer för att hålla ett öga på barnen, och de gjorde ett strålande jobb. Kockan som vi anlitat dukade upp en fantastisk buffé och vi fick massor med kommentarer om maten även långt efter festen. Hennes gäddpaté blev till och med kallad för ”årets kulinariska upplevelse”.
En ganska stor del av gästerna trotsade regnet och gick vår lilla tipspromenad runt Kaxås skola. Svärfar vann minsann, med alla rätt!

Dopbilder

Gör detta inlägget ganska långt i efterhand, då hemsidan fortfarande var under ombyggnad när William döptes och vi hade vår bara-för-att-fest. Många av er har förstås redan sett bilderna på facebook, men nu får alltså även ni andra en chans att ta del av dem.
Jag har satt publiceringsdatum till datum för själva dopet och festen, mest för att det ska vara lätt att hitta fotona.

Lägger bilderna i några olika inlägg för att det inte ska bli så vansinnigt många bilder i varje (det är nog tillräckligt ändå).

Williams dopdag var riktigt bra. Själva dopceremonin började kl 10.30 i Offerdals kyrka i Ede, och William började bli riktigt trött redan på vägen dit. Inte så konstigt med tanke på att det anlänt gäster hela veckan och varit full rulle för honom. Kvällen innan dopet hade vi ju öppet hus här hemma och William var i sitt esse hela dagen och kvällen. Han lyckades i alla fall hålla sig vid relativt gott mod under hela ceremonin, och blev bara lite ledsen mot slutet när tröttheten tog övertaget. Han underhöll alla när han plaskade i dopfunten, och tog annars det hela med ro. Mamma och pappa kanske inte gjorde det mest genomtänkta valet av strumpor och ett par blårandiga strumpor stack fram under dopklänningen, men vad gör väl det…
Dopklänningen fick vi låna av Per-Olof – en jättefint äldre plagg som Per-Olofs mamma (?) piffat upp.
Faddrar var förstås farbror Claes och tant Anna, och kusin Moa tände dopljuset. David sjöng en otroligt vacker sång (Blessed av Elton John) och farmor läste en text. Kusin Leyla hade kanske det allra viktigaste uppdraget och startade kyrkklockorna – utan henne hade det ju inte blivit något dop!
Jenny och Eila fotograferade, då vi ju av naturliga skäl vad upptagna på annat håll.
Tack snälla alla ni som kom och som på olika sätt ställde upp!

Efter ceremonin hade vi dopfika i församlingshemmet tillsammans med presentöppning. En ofantlig massa presenter blev det – tusen tack alla! Många presenter är fotograferade här nedan, dock inte alla, men det betyder inte att de som inte finns med inte uppskattades! William gick i däck så fort vi kom till församlingshemmet och gick miste om det mesta roliga där. Var nog lika bra, så att han sen orkade med resten av dagen. Fler bilder i nästa inlägg.