Köp svenskt!

image

Måste åter göra ett inlägg i en debatt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, eller kanske två debatter i en. Dels handlar det om djurskyddet överhuvudtaget. Titta på bilden. Är detta klokt? Jag tycker personligen att det är fullständigt vidrigt. Stackars djur! Dels handlar det om att köpa svensk mat så långt det är möjligt. Till stor del pga just det svenska djurskyddet som, trots att det finns mycket kvar att önska, ändå på många fronter ligger långt före flera andra länder. Att hålla grisar fixerade på detta sätt har till exempel varit förbjudet i Sverige i femton år, medan det fortfarande pågår i flera EU-länder. Sen förespråkar jag att man ska köpa svenskt av flera andra anledningar, tex mjölken som jag skrev av mig om tidigare i år. Detta är inte bara välgörenhet mot våra svenska bönder utan det handlar om så mycket mer. Djurskydd, svenska landskapet, farliga och onödiga tillsatsen i maten, onödiga transporter, miljö, och mycket mer. Visst är det svenska köttet ofta dyrare än det utländska, men vi kanske ska fråga oss varför och vad vi får för pengarna egentligen. Har vi råd att INTE betala lite mer? Då avstår. Jag hellre från andra saker än tummar på kvalitén på maten, särskilt nu när vi har ett barn i familjen. Har ni funderat på varför vi har så många fler folksjukdomar nuförtiden? Eller varför barn kommer i puberteten så mycket tidigare nu än för några år sen? Eller varför vi blir allt fetare och tröttare? Har inte det med maten och kvaliteten på maten att göra så ska jag äta upp min hatt! Bilden och faktan gällande fixeringen av grisarna är lånad från Facebook, Hans Lindström. Hoppas det inte gör nåt!

Helg

Dagarna går och det är nu helg igen. Eller rättare sagt, helgen har snart kommit och gått. Det är söndag em och jag sitter nu på Williams rum och leker med honom och undrar lite hur vi ska lyckas hålla honom vaken (och helst glad) ett par timmar till. Trött kille…
Igår for vi en tur till Krokom, jag, William och T som vi är stödfamilj åt. Martin skulle också följt med, men fick istället åka på jobb. Vi besökte Krokoms motorbana och derad veteranskoterrace, vilket William tyckte var väldigt spännande. Brummade ju bra!
Tog nog på krafterna för han blev väldigt trött, så efter bara nån timme åkte vi vidare och uträttade lite ärenden innan vi for hemåt. Fick trevligt besök och fikade och pratade skit, vilket ju är underskattat! Tidig kväll för William, och sen melodifestivalen för oss andra.

image

Magnums svans verkar läka bra och han får nu slippa tratten alltmer under uppsikt – något han njuter synbart av!

image

Idag har Martin och T bytt batteri på skotern och tagit hem den och pulkan. William fick sin allra första provtur, något som verkligen uppskattades. Roligt ju!

Annars är dagen ganska lugn idag. Jag var och tränade i morse, vilket kändes bra. Har dock fortfarande ont i ryggen, ner mot benet. Vet inte om det är ischias eller nån annan nerv som ligger ikläm, men störigt är det och ont gör det, framförallt när jag går i trappan eller drar William i pulka (vilket ju förstås kanske inte är så smart att göra med den snedbelastning det ju blir, men han tycker ju det är så skoj…). Det värsta är ju nog dock att sömnen blir lidande och jag aldrig känner mig utvilad när det är så. Är nog dags att hitta en ny kotknackare att bli misshandlad av…

Ikväll ska Martin försöka ta sig iväg till ett möte angående bygdens dåliga vägar, om inget kommer emellan – hoppas att det leder till förbättringar på den fronten, det behövs!

Imorgon ska William till dagis – börjar nu med fyra dagar i veckan istället för tre, så inga fler lediga måndagar förutom i undantagsfall. Jag behöver mer tid på kontoret och han mår nog bara bra av att rejsa av sig lite mer med kompisarna. Verkligen skönt att han trivs så bra på dagis!

image

Har lekt lite med brio-järnvägen nu ett tag. Lite svårt när vi tre inblandade inte har riktigt samma uppfattning om hur man leker med tåg och järnvägar, men huvudsaken är väl att de andra två är nöjda iallafall…

image

Livet i en tratt

Fortfarande risig i magen – eller kanske ska jag säga att det snarare tagit omtag för jag var ju bra ett par dagar. Igår blev jag dock kass igen, och på kvällen tänkte jag ta en lugn kväll i soffan med en bok men inte ens det orkade jag, utan låg och halvsov under en filt samtidigt som jag frös som en hund. Fortfarande lite illamående men ändå ganska ok på en skala – får väl se hur det går under dagen.

I måndags var vi i Östersund, återbesök på djursjukhuset för Martin och magnum, och Ica maxi för William och mig under tiden, för att fylla på förråden lite (handlar mycket i de lokala butikerna, vilket vi tycker är viktigt, men ibland blir det storhandlande i stan, det ska erkännas. Finns ju framförallt ett lite större utbud av barn- och LCHF-artiklar).
Magnums svans läker inte så bra som vi skulle önska. Ska fortsätta tvätta och lägga om en vecka till, och blir det inte bättre får vi överväga amputation. Jättetråkigt då det ju lär innebära att det isåfall är slut med utställningar för hans del, men det kan ju inte hjälpas.
Lite trist liv för magnum just nu, i en tratt. Han är trots det väldigt duktig och gör det bästa av situationen. Får bli lite extra gos med honom på kvällarna (och dagarna förstås), så han inte känner sig alltför isolerad…

Har börjat komma igång lite med offerdalsbygden i samverkan -obis- igen, som jag ju var ganska aktiv i innan William kom till oss. Får se vad tiden räcker till, men det är ju många viktiga frågor som diskuteras, och det är ett ofta väldigt roligt arbete, även om det förstås ibland kan kännas som att slå huvudet i en vägg, om och om igen, när man inte kommer nån vart. Men tittar man bakåt så har vi ju faktiskt åstadkommit en hel del.

William växer så det knakar, både fysiskt och mentalt. Stor och lång kille, som kan och vill väldigt mycket. Kommer fler och fler ord, dock oftast i samband med att han härmar oss. Älskar att läsa, särskilt böcker om fordon och maskiner, men även andra böcker. Fortfarande brummar allt. Skulle hämta honom på dagis idag, och då sprang han in i dockrummet och klättrade upp på en pall som stod vid fönstret. Då stod bokbussen utanför, på andra sidan vägen, och William var eld och lågor. När vi sen klätt på oss så gick vi dit och lånade några böcker. Var ju riktigt lyckat – en buss som dessutom var full med böcker, kan det bli bättre?

image

Offerdal har återigen cirkulerat i media. Vår trevliga lokala icahandlare lade ut en väldigt oskyldig hälsning på Facebook, där han skrev att han välkomnade de nyinflyttade syrierna till offerdal och hoppades att de kommer att trivas. Detta blev snabbt det mest taggade inlägget på twitter, och sedan dess har Ica ladan och Bo-Gunnar varit med i både Aftonbladet, metro och en massa andra tidningar och radiokanaler. De flesta kommentarer har varit väldigt positiva (kan tex nämna att Jonas Gardell kallade honom hjälte och sa att det var första gången han varit stolt över att ha ett ica-kort), men vissa kommentarer har varit väldigt otrevliga och hotfulla. Tråkigt att folk inte kan skilja på flyktingpolitik och medmänsklighet! Har man synpunkter på invandrar- och flyktingpolitiken så finns det väl bättre sätt att uttrycka dessa…? Även om det säkert finns undantag även här i offerdal så är ändå de flesta väldigt positiva att få hit fler invånare, flyktingar eller ej. Vi bor i glesbyden, och ju fler invånare desto bättre för oss alla. Fler som utnyttjar lokaltrafiken, fler som handlar i butikerna, fler barn på dagis och i skolan, färre hus/lägenheter som står tomma. Dessutom en påminnelse till politikerna att vi finns, vilket de annars alltför ofta glömmer bort. Att måla fan på väggen innan de knappt ens hunnit anlända är väl ganska onödigt. Istället får vi alla försöka göra det bästa möjliga av situationen, och där tycker jag Bogge och Ica ladan är ett föredöme!

Avslutar med ytterligare en vinterbild, taget från Anitas väg med utsikt över vår gård.

image

Som att sitta i en påse mjöl..

Igår var det otroligt vackert på pass, och lite hagalen som man är hade man ju hoppats på en lika vacker dag även idag. Men tji fick jag. Dimman låg tät hela förmiddagen där jag satt och jag hade ok sikt i kanske 20 m. Satt nästan och hoppades att det inte skulle komma någon älg, för jag vet inte om jag vågat skjuta eftersom det var omöjligt att se om det fanns något bakom. Man hade ju aldrig förlåtit sig själv om någon kommit i vägen för en kula! Risken är ju väldigt liten här i glesbygden, men även om de allra flesta håller sig hemma en dimmig och tidig söndagsmorgon så är ju åtminstone hundförarna och hundarna ute och rör på sig.
Nere på myrarna var det dock fint och klart, men det var dåligt med älgkontakt och blev inget skjutet. Efter att ha styckat var vi klara redan innan lunchdags, så det blev en eftermiddag hemma istället. Passade på att lägga ner trådarna till hästhagarna för att isolatorerna ska klara vintern. Hundarna var med, en i taget, och har sen varit väldigt nöjda resten av dagen.

William har varit lite upp och ner idag. Överlycklig ena sekunden och otröstlig nästa. Har bitit ganska mycket på bitringen och dreglar en del så tror det är ytterligare tand eller tänder på väg. Är dessutom fortfarande lite hostig och snorig så det påverkar säkert också honom.

Blir en lugn kväll ikväll hoppas jag. Igår tog vi rätt på köttet när William somnat och innan vi var klara med det och ätit middag var klockan mycket så då gick vi och la oss med en gång. Har haft ett par oroliga nätter så hoppas på en tidig kväll ikväll och en bra natts sömn.
Ha en trevlig kväll!

image

Lite skillnad mot gårdagen…

And we have a Walker…

William har ganska länge stått själv och gått utefter möbler samt när man håller honom i ena handen. Han har även vågat sig på att ta nåt enstaka steg från till exempel bordet till soffan. Och så igår tog han sina första steg helt utan stöd, tre dagar innan sin ettårsdag. Först tog han en tre steg sådär under dagen, tills han plötsligt kom på vad han sysslade med och satte sig ner abrupt. Sen under kvällen, när Marlene passade honom, tog han en tre-fyra steg mellan köksbordet och skåpen, mäkta stolt! Stora killen!

Igår kväll var vi på träff på hillegården där vi gick igenom våra nya rutin- och faspärmar. Det var första gången vi lämnat William så länge – åkte redan vid halv fem och var inte hemma förrän vid tiotiden. Han hade iallafall skött sig exemplariskt och tyckte nog mest att det var roligt att få leka med tant Marlene som omväxling. Skönt att vi fått till så bra rutiner för läggningen – tre minuter efter att Marlene lagt honom sov han som en stock i sin säng. Tusen tack för hjälpen tant Marlene, du är guld värd

Timingen blev så lyckad igår att Anders tåg rullade in på perrongen strax efter att vår träff på hillegården var avslutad. Gubbarna har redan gått ut i tillbyggnaden och börjat plocka fram verktyg och material – ska verkligen bli spännande att följa arbetet! Tänk att det kan bli dags att välja tapeter om bara några dagar!!

Triggers framben verkar läka riktigt fint, ta i trä. Än har vi dem isär nästan hela tiden, främst för att såret ska få läka men även för att invänta effekten av chipet han fick i torsdags (kemisk kastrering). Efter mycket funderande och diskussioner med veterinärer och annat kunnit folk beslutade vi oss för att börja med det och se om/vad vi får för resultat. Hjälper det så kastrerar vi honom kirurgiskt när chippet slutar verka, annars får vi överväga omplacering eller kastrering även av magnum. Det vill vi dock helst undvika – han är helt enkelt för snygg!
Ska även leta reda på nån lämplig lydnadskurs för att skärpa upp ledarskapet och få mer miljöträning. Hur mycket vi än älskar att bo där vi bor så är det ju en nackdel för den sakens skull – finns helt enkelt inga andra hundar att träna den biten med så då blir det till att förflytta sig in mot stan eller åtminstone änge. Har funnits lite diskussioner bland hundägarna häromkring att försöka få till nåt gemensamt träningstillfälle – kanske ska sparka igång de diskussionerna igen – hundarna skulle verkligen behöva det!