Gott Nytt År

Åter varit dåliga på att hålla bloggen uppdaterad. Vi har fått ge upp tanken med att göra inlägg via mobilen, åtminstone tillfälligt, då det helt enkelt inte har fungerat. Däremot har vi nu skaffat en surfplatta, med tanken att hellre använda den emellanåt och istället nedgradera till en vanlig mobil (istället för smartphone), som faktiskt fungerar att ringa med…

Så länge kommer iallafall en väldigt kort sammanfattning av det gångna året.

Önskar er alla ett Gott Nytt 2015!

===

Ja, hur sammanfattar man bäst år 2014? Varit höga berg och djupa dalar.

Det var året då jag förlorade båda hästarna i tråkiga omständigheter. Väldigt ledsamt, och tomt i hagarna! Det får dock dröja ett tag nu innan det blir häst på nytt, tills barnen är lite större.

Men det var även året då vi fick en ny familjemedlem, en älskad liten tös.

Martin har fullt upp med sitt företag, och det utvecklas bra med många nöjda kunder, vilket är det vi strävar efter.

Jag har tagit tjänstledigt från samma företag, för att kunna fokusera på barnen. Vi är ju numera familjehem åt två barn, vilket alltså innebär tre barn i huset, där William som nu är drygt tre år är äldst. Fullt upp med andra ord!
Det är inte alltid det lättaste att vara familjehem (eller mamma över huvudtaget för den delen), men det är samtidigt väldigt givande, och gudarna ska veta att vi älskar alla ungarna!
Jag driver fortfarande mitt egna företag vid sidan om, men det blir givetvis fokus på att försöka ta hand om redan existerande kunder och projekt, och inte så många nya uppdrag.

Har under året skaffat höns. Först flyttade två hönor (brun lohman) och en tupp (skånsk blommehöna) in, och under hösten utökades de med ytterligare två hönor (hedemora). De har varit ett riktigt roligt tillskott och trivs bra med att gå fritt på gården tillsammans med barn och hund. Nu på vintern är de tyvärr instängda, men har fått en extra hönsgård inne i fjöset där de får gå dagtid, vilket de verkar väldigt nöjda med.

Magnum hänger med och är samma busiga och gosiga hund som alltid. Älskar barnen, och de honom. Tyvärr blir det lite sämre med utställningar mm nu när vi har tre små, men vi fortsätter jaga det tredje certet även om vi nu sållar lite mer mellan vilka utställningar vi väljer att åka till.
Trigger är ju tyvärr såld, men vi har fortfarande kontakt med honom och nya matten, och han har fått det riktigt bra.

Älgjakten i år fick stå till sidan och avbröts redan efter två dagar, då lilltösen flyttade in ganska akut. Ingen älg för mig i år alltså, men kanske nästa år! Då hoppas jag även att Magnum ska få göra lite fler insatser som eftersökshund och kanske även få kämpa lite mot en championattitel i viltspår.

Årets stora resa blev till Skåne, där vi träffade familj och vänner, samt ställde ut Magnum på ett par stora utställningar. Vi har även haft släkt och vänner på besök i flera omgångar. Roligt!

På gården har det väl inte hänt så mycket just i år, däremot en del i huset. Nya hallen har blivit färdig, otroligt efterlängtad! Nya entren är också klar, och det mötte alla förväntlingar med råge. Otroligt nöjda! Lite nya garderober i barnens rum och – ännu ouppackade – i vårt sovrum. Fortfarande en del projekt kvar, och näst på listan står väl golvet i gamla hallen nere samt i hallen uppe, samt att måla väggarna i hallen uppe för att få det lite ljusare.

Varmaste sommaren på länge! Mycket sol och mycket bad. Bodde till stor del av sommaren på Hön, där vi kunde köra luftkonditionering så det blev behagligt att sova. Hemma var det på tok för varmt!
Tillbringat mycket tid ute. Korvgrillning på vår nya grillplats i skogen. Kortare skoterturer med fika och mys. Lek i vattenpölar. Pulkaåkning.

Nu ser vi fram emot år 2015, och hoppas på ett gott nytt år för oss själva och alla vi känner.

Catching up

image

image

image

image

image

image

image

image

Har ju gått ett par veckor då hemsidan legat nere så tänkte uppdatera lite från dessa veckor. Blir i ett par olika inlägg, då det annars blir så många bilder att ladda upp från mobilen (=stor risk för strul). Blir även ett extra inlägg med bilder på Mario.

Tja, under veckorna som gått så har dagarna rullat på med en väldig fart. Martin har legat ute på jobb i två veckor, och däremellan mötte jag, barnen och magnum upp med honom i Sundsvall. Mer om den trippen i kommande inlägg.

Med barn är det ganska bra. Ganska, då båda (framförallt Mario) är störtförkylda. Mario hade feber ett par dagar i början av förra veckan och sen dess har han dragits med seg hosta och snuva. Ganska glad ändå för det mesta, men sover dåligt på nätterna vilket har gjort det till ett par jobbiga veckor för mamma. Dessutom har han två tänder som är på väg att tränga igenom som varit riktigt onda och besvärliga för honom, stackaren. William är också förkyld men har – ta i trä – klarat sig från feber.
Vi har nu kört mjölkfritt och glutenfritt i ett par veckor och tycker oss ha sett en tydlig förbättring, dock har det åter varit lite sämre de senaste två-tre dagarna. Osäker på om det har någon koppling det vad han ätit eller ej. Har tydligt sett att han reagerar även på tomat och citrusfrukter och nu återstår att utesluta paprika, chili samt röda bär då det finns misstanke att han ev reagerar på det (har tex bla ätit jordgubbsyoughurt (mjölkfri) och -glass de senaste dagarna).

Har ju varit jaktuppehåll ett par veckor. Dessutom missade jag helgen då vi var i Sundsvall (då det tyvärr fälldes 3+1 älgar, men det kan ju inte hjälpas). Var ute igår, men pga förkylning och sömnlöshet kändes det inget vidare. Dessutom ohyggligt kallt och blåsigt (är ju förstås extra kinkig för det när man inte mår bra). Så idag har jag varit hemma istället. Inte bara därför utan vi behövde helt enkelt mer hemmatid då Martin för tillfället ligger ute så mycket och det byggs upp med saker som måste göras här hemma. Sen är det ju trevligt om man hinner se varandra nån gång också.

Ganska mycket tid har gått åt till soc och vårt uppdrag som familjehem. Umgänget är som bekant flyttat hit hem till oss, vilket vi ser som en stor förbättring men dock något som ändå tar tid. Även haft mycket möten med soc utöver dessa dagar, bland annat för utredning och handledning. Har som tur är ett trevligt team på soc som vi arbetar med så det går bra.
Har även hunnit med att vara lite social, vilket är något jag brukar försöka prioritera åtminstone lite då och då. Behöver ju ibland prata med nån som är mer än två och har duplo och traktorer som största intresse 🙂

Barnen har haft turen att få ärva en massa fina leksaker från en av Williams kompisar på dagis. Så mycket fint och roligt att leka med för båda två!

Fått hem hö till hästarna, med lite barnpassningshjälp av kära grannen. Stekt en massa köttbullar som ska utgöra snabbmaten i höst. Städat undan leksakerna i trädgården. Provåkt pulkan i årets (nåja, ok, höstens/vinterns/säsongens) första snö. Bytt till vinterdäck på bilen (vilket visade sig bli en historia för sig). Provbakat gluten- och mjölkfria havrekakor som visade sig bli alldeles för goda.

Oktober

Idag ligger dimman tät över oxböle och offerdal. Får väl se vad det blir för väder om och när den lättar. Vi har hittills haft en fantastiskt fin sommar och höst, och det känns nästan lite konstigt att det redan är oktober. När hösten är så som den har varit så är den ju helt underbar!

Med barnen är det bra. Mario mår fantastiskt bra och det känns verkligen skönt att vi gjort om rutinerna runt umgänget – det märks verkligen skillnad på sovrutiner, mm. Han känns nu verkligen trygg, nöjd och glad, precis som det ska göra. Han växer så det knakar och utvecklingen går spikrakt uppåt. Han satt helt själv för första gången i söndags – stolt kille! Blir sex månader på torsdag så ska väl försöka ta lite nya fina bilder då, om jag får till det.
William är inne i en trotsperiod, eller vad det nu kan vara. Emellanåt får han såna utbrott så man undrar vem som varit hit och bytt unge med oss. Däremellan är han precis lika god och glad som vanligt. Kan förstås vara så att det hör åldern till, men vi har ökat på sovtiden mitt på dagen litegrann, då det känns som han helt enkelt kan vara trött, och då är det ju ingen som är glad. Får väl se om det gör nån skillnad, annars är det väl bara att bita ihop och hoppas att utbrotten snart går över.
Har även påbörjat mjölkfri och glutuenfri kost till William, för att se om det gör nån skillnad på hans utslag som ju kommit och gått sen allra första gången han fick dem, runt 7 månaders ålder tror jag det var. Får väl se om det ger resultat. Bara kört några få dagar än så är ju för tidigt att säga.

Fått hem hö till hästarna (därav Martins tidigare inlägg…). Pontus har slutat på företaget, och en ny kille, Victor, har börjat en timanställning. Jagade inte i lördags pga Williams födelsedag men var med i söndags då vi fick en fin oxe och en riktigt stor ko och därmed alltså lite mer kött i frysen. Haft några veckor med riktigt dåligt med sömn, vilket märks av – trött. Magnum fick träna lite apportering med tjädervingen från igår, gick sådär men betydligt bättre än att apportera hela fågeln (som enbart var läbbig). Vingen var helt ok, men inte tusan vill man lämna tillbaka den till matte… Tja, det var väl en snabbsammanfattning av föregående vecka. Ska se om jag hittar lite bilder också 🙂

image

image

image

image

image

image

image

Födelsedag!

Det är inte klokt så snabbt tiden går! I lördags fyllde William 2, stora grabben! Ibland önskar man verkligen att man kunde bromsa tiden, men samtidigt är det ju också så roligt när barnen blir lite större och man kan göra så mycket mer med dem.

Självklart stannade jag hemma från älgjakten i lördags – ville ju spendera dagen med familjen. Vi hade mycket utelek, samt sen på eftermiddagen lite tårtkalas med tant Anita och en av Williams dagiskompisar och hennes mamma. William var väldigt nöjd med dagen och sina presenter. Tack alla som firade honom, på olika sätt!

I fredags hade vi också en riktigt bra dag hemma. Vi fick besök av Emelie och hennes två sötnosar, och William och Embla hade så himla roligt tillsammas – jättekul att se! Får vi absolut göra om 🙂 (fast vem vet – nästa gång blir det kanske slagsmål, så kan det ju vara med de små trollen).

Mindre roligt var olyckan som hände i Kaxås, där ett av skolbarnen blev påkörda av en bil. Visade sig vara sonen till våra nära vänner, och det är givetvis oroligt. Han ligger i Umeå, ganska allvarligt skadad, dock stabil. Man tänker på dem hela tiden och får återigen en påminnese om hur bräckligt livet kan vara.

Igår var det jakt igen, och vi fick två älgar, en oxe och en ko. Själv hade jag besök av en ganska stor oxe. Hade det varit oktober hade jag skjutit men som det var nu så vågade jag inte, då jag var osäker på antalet taggar. Vi ska ju avstå från oxar med tio taggar eller fler, och den jag såg kan ha haft åtta, men det kan lika gärna ha varit tolv, så kändes dumt att chansa… Kul att se i allafall!
Om det är nån som undrar varför älgen på bilden ser lite konstig ut så är det för att den har fibrom.

Hösten har verkligen tagit över, och det känns som om vintern inte heller är alltför avlägsen – tydligen kan det bli snö i veckan. Första renen har kommit till byn – syns dåligt men på bilden med huset och vägen står den allra längst bort på backkrönet, med enorma horn.

001 006 007 008 116 117 123 124 126 136DSC_2273 DSC_2278 DSC_2281   DSC_2348 DSC_2365 DSC_2367DSC_2300 DSC_2312

Det bär emot…

image

Snart är blåbärssäsongen över. Vi har haft frost några nätter, blåbärsriset skiftar färg och många av bladen har trillat så att bären är ensamma kvar. Många bär är fortfarande stora, runda, saftiga och goda medan allt fler börjar bli övermogna och då man försöker plocka dem får man bara en kladdig sörja i handen. Har ikväll varit ute på vårt hygge och plockat en liter, till vad som förmodligen blir säsongen sista paj gjord på färska bär. Det bär verkligen emot att lämna så otroligt mycket bär som fortfarande finns i skog och mark att gå till spillo, men vad ska man göra. Vi har iallafall plockat en hel del till frysen och ätit ännu mer. Så man ska nog vara nöjd ändå, och hoppas att det blir ganska schysst med bär även nästa år.

Nyduschad, mätt och trött. Jagat hela veckan, förutom i onsdags. En liten oxe, en kalv och en ko har det blivit. Mycket älgobs men inte många skottchanser. Idag har varit en dryg dag – nog för att jag haft oturen att få ganska dåliga pass större delen av veckan (enda älgen jag sett var på 300 meters håll) men tidigare har det åtminstone hänt lite; lite hundskall, knakande i skogen, aktivitet på radion om älgar som observerats, osv. Idag – ingenting. Helt dött. Jag trivs vanligtvis bra med att posta, men som sagt, idag var det ingen hit. Det får ju gärna hända åtminstone litegrann!
Imorgon blir det ingen jakt, och det är kanske lika bra det med tanke på vädret som utlovats – och redan börjat visa sig genom ordentliga skyfall. Nästa helg jagar jag endast på söndagen – på lördag fyller ju vår William två år och även om han väl nog egentligen är lite för liten för att förstå vad det handlar om så vill jag tillbringa dagen med honom och familjen.