Vab…

Börjar veckan med åtminstone två sjukdagar. Igår var William piggare och febern höll sig nere på 38,3 fram tills på kvällen då den skenade upp till 39,9 och han genast blev väldigt hängig och mammig. Sovit ganska dåligt i natt. Han har legat i sin säng hela natten (förutom en stund igår kväll då han kom upp och satt och gosade med mamma och pappa när han var ledsen och hostig) men har vaknat flera gånger och varit hostig och ledsen. Kraxar så man knappt hör honom, stackarn, så jag har också sovit dåligt för att ha lite koll. Gillar ju inte när febern blir så hög, och har varit uppe och känt på honom flera gånger.

Nu på morgonen var han väl i princip feberfri, men fortfarande hes, hostig och snuvig. Och det märks tydligt på humöret att han inte är i form. Stundvis är han sitt vanliga glada jag, men millisekunden efter är det som om hela världen rasar och han blir helt förtvivlad för ingenting.

Så det blir minst två dagar hemma från dagis, eventuellt mer beroende på hur det går och han mår dessa dagarna. Är ju jäkligt dumt att skicka tillbaka honom för tidigt, det är inte schysst mot någon, allra minst han själv förstås.

Har suttit väldigt mycket i knäet och myst och även sovit en hel del, men nu är han ganska pigg och sitter och går igenom alla sina böcker. Hoppas det fortsätter på rätt håll så han snart mår bra igen.

image

image

Bekymmer

Som bekant låg ju Trigger inlagd för några veckor sedan, då han ätit nånting inne på kontoret och sedan började kräkas. De hittade inget efter blodprov, vanlig röntgen och kontraströntgen, men efter några dagar slutade han ju kräkas och piggnade till igen. Dock hände samma sak denna helgen, och vi är nu lite bekymrade över vad som kan tänkas vara fel. Att han åter ätit nånting som han blivit så dålig av känns mindre troligt så då är ju frågan om det är nåt som fortfarande sitter och irriterar i magen efter hans förra äventyr eller om magen/tarmarna fick nån skada som inte märkts av tidigare. Eller kan det vara nånting helt annat, nån sjukdom/åkomma som inte märkts tidigare? Vi tillbringade hela dagen på djursjukhuset igår, utan att egentligen bli mycket klokare. Alla blodprover togs om för att jämföras med de som togs sist han låg inne och alla värden var lika perfekta nu som då. De tog även några provrör för mer avancerad analys, av bukspottskörteln mm, som vi får svar på om nån vecka. Vi ska ta avföringsprov under tre dagar som sen ska skickas in, och vi ska då även avmaska. Hoppas ju att det är nåt så enkelt som inälvsparasiter men tvivlar ju på det. Så nu blir det till att vänta och se vad resultaten visar. Får vi inga svar så får man ev gå ner med en kamera i magen och titta samt ta en biopsi. Stackarn, han är inte riktigt sig själv, känns trött och låg. Klart inte så konstigt när han inte fått behålla nån mat. Har gått ner en hel del i vikt, och vi vet ju inte om han har ont nånstans – inget som han uppenbart visar, men han är ju ingen gnällfis heller… Så, så ligger det till. Jobbigt, man blir ju så ledsen när djuren mår dåligt, och man önskar så att de kunde berätta! Omplaceringen får ju vänta ett tag, tills vi vet lite mer. Möjligtvis blir det en annan lösning än vi från början hade tänkt, men det kan nog bli bra. Huvudsaken är ju iallafall att det blir bra för Trigger. Har haft kontakt med en del riktigt trevliga människor så det känns ju iallafall lite mer positivt än det gjorde precis i början. Trigger är ganska tagen efter helgens besvär och ligger helst och sover. Allra helst i mattes knä, men funkar inte det så går Lillemans skötbädd också bra…

image

image

Vi har alltid haft som regel att hundarna inte får vara i säng eller soffa. Trigger är väldigt duktig på att respektera det och har bara gjort övertramp vid något enstaka tillfälle då det gått lite vilt till när han busat med den andra odågan vi har. Magnum däremot är en mästare på att göra övertramp. När han är lite uttråkad och känner sig bortglömd så vet han mycket väl att det som är mest förbjudet är det absolut bästa sättet att få uppmärksamhet från husse och matte… Då kan man ibland höra honom uppifrån vår säng där han ligger och gnäller och väntar på att vi ska komma och upptäcka honom. Ju närmare vi kommer, desto snabbare går svansen och när han väl får syn på oss så kastar han sig på rygg med magen upp och svansen viftande, eller så far han ner på golvet för att dra igång i bus. Tidigare idag låg han på soffan i vardagsrummet och såg lite rabiat ut men var mest väldigt väldigt kelen…tok!

Manikyr

image

…eller heter det kanske pedikyr? Iallafall går kloklippningen som en dans på våra fyrfota vänner, och det är så jäkla skönt. Fick av någon tipset att från det hundarna är valpar vänja dem vid att ligga på rygg mellan benen medan man klipper och det har vi gjort med dessa. Börjar med en vanlig gosestund och när det är lugnt och avslappnat gör vi ingen grej av det utan klipper helt enkelt en tass i taget. Busenkelt.