Ottfjället

För en stund sedan kom vi tillbaka efter en liten uppvärmningstur inför nästa månads fjälltur med Anders, David och Katharina. Det kändes dessutom bra med en kortare tur för att testa hur Maja hänger med – vi vet ännu inte om hon ska få följa med nästa månad eller ej. Vi körde ner till Vålådalen, där vi parkerade vid fjällstationen, och begav oss sedan upp mot Ottfjället.

Självporträtt på Ottfjället

Berget har två toppar, och vi siktade på den västra av dessa på. Exakt hur långt det var tid vet vi inte riktigt, men till den andra toppen var det 6 km, och dit vi gick var det lite längre. Vi hade tur med vädret på vägen upp. Vi hade förväntat oss regn, och packat därefter, men istället fick vi solsken mest hela tiden. Leden var ganska lättvandrad, men det gick uppför precis hela tiden, så det var ändå ganska jobbigt (åtminstone för kärringarna). Vi hade tänkt fortsätta till toppstugan och ytterligare en bit för att nå fram till några sjöar som kanske kunde vara lämpliga att fiska i (vi hade metspöna med oss), men när vi väl kom upp på toppen (drygt 1100 m.ö.h.) kände vi oss ganska nöjda, särskilt då vi kunde se att det var en bra bit kvar till toppstugan. I stället bestämde vi oss för att stanna på toppen, där vi var, och slå upp tältet där. Där fanns dessutom ett större vattenhål som vi tänkte prova fiskelyckan i. Uppe på toppen blåste det väldigt mycket, så vi blev lite oroliga för hur tältet skulle klara det. Men det ska ju vara ett allväderstält, gjort för extrema förhållanden, så vi tänkte att det kunde ju vara ett bra sätt att prova det, även om vi var lite oroliga för att vakna någon helt annanstans… Vi slog i alla fall upp tältet, och provade sedan fiskelyckan en liten stund innan vi gav upp och konstaterade att det var tur att vi hade annan mat med oss. Det blåste helt enkelt för mycket, och blev riktigt kallt där vi stod, så det fick vara. Istället gjorde vi middag i tältet och tog en ganska tidig kväll, med lite choklad + rom och yatzi.

Vårt nya tält! Hilleberg Keron 4GT

Jenni fick riktigt ont i ryggen under kvällen, och började misstänka att hon sträckt sig. Hundarna var väldigt nöjda efter dagens tur och somnade gott! Zingo var extra nöjd, då han fick tillfälle att gotta sig ordentligt i snö på vägen upp!

Nån som gillar snö...?

På morgonen vaknade vi på samma ställe som vi somnat, och tältet var fortfarande helt, så man får väl säga att det fick väl godkänt. Under natten blåste det riktigt mycket, och regnade också en del. På morgonen var det tät dimma när vi vaknade, men den lättade ganska snabbt. Vi hade lite funderingar på att bestiga den andra toppen (på 1265 m.ö.h.) på vägen ner, men Jenni hade riktigt ont i ryggen så det fick bli raka spåret ner. Vi hade tur med vädret även i dag – när dimman väl hade lättat tittade solen fram ända tills vi satt i bilen, då det började regna. En trevlig tur trots ryggont!

Martin på Ottfjället

This entry was posted in hundarna, natur, vandring and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>