Rida rida ranka…

Var inte lika snabb med kameran senare i kväll, när vi ätit middag och höll till nere i köket. Vände mig om och plötsligt såg jag hur William satt på magnums rygg och höll i hans nackskinn. Magnum låg blickstilla och såg ganska nöjd ut, men jag var ändå ganska snabb på att lyfta av William och tala om för honom att så får man inte göra. Väldigt ofta kryper William över magnum, fram och tillbaka om man inte hindrar honom, men nu skulle han alltså rida på honom (kanske för att han fick sitta på röding tidigare idag?). Försöker vara ganska sträng mot honom gällande hur han beter sig med magnum – hur snäll magnum än är så ska han inte behöva finna sig i vad som helst. Dessutom är det ju inte alls säkert att nästa hund som William träffar på uppskattar behandlingen lika mycket som magnum – faktiskt kan man nog vara säker på att så inte är fallet – så även för Williams skull så måste han ju lära sig att vissa saker gör man bara inte. Men det är inte helt lätt alla gånger, så mycket skit som de två hittar på tillsammans…
William har en riktigt skön stil när magnum gör saker som är förbjudna, tex hoppar upp i soffan eller snor Williams leksaker. Då skäller William på honom, med en riktig ”skäll-röst” ryter han ”Mannum” på ett sätt så att jag verkligen känner igen hur jag själv låter när jag ryter i med honom. Sen kan han även komma med de där riktigt djupa suckarna och ”ööööh”-ljuden från långt ner i halsen när han blir lite frustrerad eller det är nåt som inte går riktigt som han vill. Rolig kille!

Ja det känns lite som man börjat komma in i en ny fas. Trotsåldern är kanske inte här riktigt än, men känns som den är på god väg och kommer med lite föraningar. När var ute och lekte i eftermiddags så bara skulle William springa ut mot vägen. Det fick han förstås inte, vilket jag också talade om för honom samtidigt som jag bar tillbaka honom och försökte intressera honom för något annat, i en annan riktning. Efter kanske tjugo försök och vredesutbrott när han insåg att han inte kom ut till vägen och ”brumbrum” den gången heller så började han äntligen gå på andra hållet, mot hundgården och kontoret. Bara för att sedan ta andra infarten och försöka springa ut på vägen det hållet istället….

Dessutom är det nu tydligt att man ska vara mer orolig när det plötsligt blir tyst en stund. Som när jag gick in på hans rum för att kolla vad han höll på med och hittade honom stående på sin aktivitetsleksak (bilden i förra inlägget). Eller när han fått ner vällingburken och tömt den på köksgolvet (i ett tidigare inlägg). Inget fel på initiativförmågan där inte!

Pratade med Martin för en stund sen och vistelsen i Österrike börjar gå mot sitt slut. Idag har han varit på en stor energimässa hela dagen, vilket tydligen var riktigt bra och givande. Bra det, men jag tycker mest det ska bli skönt att få hem honom!

Blåser fortfarande som f-n. Har varit plusgrader i flera dagar nu och det är smutsigt, blött och styggt ute. Vägarna växlar mellan blankis och tre dm av slask. Roligt? Not.

This entry was posted in hundarna, jobb, resor, William. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>